Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har lofvat,» sade bon med tilltagande rörelse,
»ni har lofvat fursten bvar postdag ett bref. . .
någon gång skall ni i hans innesluta eo skrifvelse till
mig, öppen, oforseglad . . . jag skall säga Feodor allt,
ty jag behöfver icke för honom blygas öfver mina
känslor . . . innerlig är hans kärlek och djupt hans
förtroende till mig . . . den sanna kärleken går ej med
misstänksamheten vid sin sida . . . När då patienten
uppläser sin läkares bref för mig, skall systern uppläsa
broderns för honom ... Må detta bli min största tröst
och enda glädje i milt gyllne ödsliga lif! . . . vi tre
skola utan förebråelse tänka på hvarandra.»
»Ack, ers höghet!» utropade han, men förmådde
ieke yttra mera.
»Detta minne far ni inte vägra att emottaga,» sade
hon, i det hon räckte honom en ring, rikt infattad
med diamanter.
»Furstinna! jag är redan kejserligt belönad . . . kan
jag väl emottaga detta dyrbara smycke!»
»Jag fordrar något af er i stället,» svarade hon
småleende.
Läkaren såg förvånad och förvirrad på henne.
»Fall på knä, min herre!» befallde bon, såsom
endast en herrskarinna kan befalla; »jag är också stolt
• . . jag vill se er vid mina fötter ... för första gån-
gen och ... för sista.»
Läkaren sjönk ner framför benoe med hopknäppta
händer, liksom hade han knäfailit inför Gud. Han
kände sitt hufvud omfläktas, som af en dufvas vinge,
och när han 6log upp sina ögon, såg han i furstinnans
ena hand en liten sax af guld och i den andra en lock
af hans hår. Han låg ännu qvar på sina knän, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
