Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var myckel artigt, herr doktor,» inföll fröken,
som tycktes förslå piken och rodnade af förtrytelse.
Den röda färgen år visserligen ratt vacker, isynnerhet
på en ung flickas kind, men då bör den icke vara
dit-målad af harmen.
»Jag vet icke om det var artigt, men jag tror att
det var sannt,» genmälde Axner.
»Men om den inte vore af elt barn, min gunstig
herre?» frågade grefve Friisenhjelm; »säg snarare, att
den är skrifven af någon halfgalen guvernant, som
tappat förståndet i röfvarromanerna . . . det är ju
klart som dagen det.»
»Jag ber ödmjukast om förlåtelse, men är herr
gref-ven säker på, alt den är skrifven afen sådan person?»
»Man skall vara både blind och döf,. för att icke
kunna märka det, min herre!»
»Jag bar, Gud ske lof, både mina ögon och öron i
behåll,» sade Axner, »men vågar icke desto mindre
påstå, att författaren var ett barn, när han skref den
romanen.»
»Lycklig den som har en sådan skarpsinnighet!»
utbröt grefve Silfverhjelm, förargad öfver läkarens
pikar mot Aurora.
»Lyckligare dock den, som icke dömer förrän han
pröfvat och icke antager del för visshet, som endast
är tvifvelaktigt!» replikerade Axner.
»När jag känner mig i behof af någon lärare i den
vägen,» yttrade grefve Silfverhjelm försmädligt, »så
vill jag vända mig till herr doktorn.»
»Jag skulle bli en klen lärare, min bästa grefve!»
svarade doktorn, »ty en lärare behöfver godt tålamod,
och det har jag icke . . . derföre skulle jag aldrig våga
emotlaga andra än tacksamma och lättlärda elever,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
