Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfrer skyddsföreningen för fångars vård odh trefnad.
Torngren kunde trotsa så väl den offentliga som den
enskilda missbelåtenheten; ty han var lika nödvändig
för Stockholms béhojf, som ved om vintern och filmjölk
om sommaren. Vid slutet af cholerans härjande här i
bufvudstaden år 1834 ville Torngren, för att uppigga
den dufna menskligheten, tillställa en liten bal på
Djurgårdsbrunn och begaf sig till den ändan en
Septemberdag sjövägen ditut. När han skulle hoppa i land,
hoppade han miste och föll i sjön; men som han var
fet, så flöt han lätt upp igen, drogs i land och rycktes
från döden åtminstone på »den våta vägen», såsom
kemislerne uttrycka sig. Men detta skaffade honom
emellertid på halsen en stark förkylning, som räckte
den förfärligt inslällsamme cholera morbus handen och
med dennes tillhjelp drog Torngren ner i grafvens djup,
hvarifrån han aldrig flöt upp, till obotlig skada för de
offentliga nöjena. Hans like har sedan aldrig kommit.
Herr Lampa hade möjligtvis kunnat blifva en
Torngren, om han varit mindre till vexlen och mindre
benägen för musikaliska soiréer.
»Mjukaljenare! välkommen, herr doktor!» helsade
herr Torngren, der han stod vid ingången till
brunns-salongen i glänsande svarta kläder med det finaste
veckade krås i barmen och svängande omkring sig den
lilla trekantiga felbhatten.
Den, hvilken på detta sätt välkomnades, var en ung
herre mellan tjugulvå och ljugulre år, af clt serdclcs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
