Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Axner förstår sig inte på vackra flickor, tror jag,a
sade Pauli.
»Jo, nog gör han det,» menade Hök; »men då
måste de gå i kolt och ha stora blå ögon, liksom hans
flicka i Stadsgården ... nå, har du aldrig sett henne
sedan.»
»Nej, inte sedan jag såg henne på Drottninggatan den
der märkvärdiga aftonen,» svarade Axner, meden lätt
rodnad på sina kinder.
»Och du är ännu lika förtjust i henne?»
»Hon tillhör mina barndomsfantasier,» svarade
Axner; »men jag kan inte neka till, att det skulle vara
bra roligt att få se henne ännu en gång.»
»Hur gammal kan bon nu vara?»
»Hon bör vara nie år.»
»Och vacker som en dag, i fall hon inte haft
kopporna,» skämtade Hök.
»Det vore mycken skada på det lilla vackra
ansigtet,» svarade Axner.
Af dessa yttranden finner man, att Axner
ändtli-gen yppat den stora hemligheten för sina vänner.
Förmodligen hade innerligheten af hennes bild aftagit, i
den mon vår hjelte införlifvat sig med sina studier och
fått allvarsammare saker att tänka på. Säkert var,
att han, de sednare åren, oftare drömde om den dag,
då han, iklädd den arlekinska promotionsdrägten, skulle
få emottaga magisterkransen i IJpsala domkyrka.
Lagern hade något öfvervuxit de späda myrtenbladen. Men
stundtals, när han hvilade sig efter dagens trägna
arbete vid boken och han svärmade utåt landsbygden, för
att hemta frisk luft och nödig kroppsrörelse, tänkte
han likväl på händelsen i Stadsgården, på de ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
