Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Der.»
»Topp!»
Det tummades och saken rar afgjord. Tre förenade
skoltnmmar voro lika kraftiga som förftdernes eder rid
Oden , Thor och Frej.
»Men lås opp för oss en ging till det der stället om
de två artillerilöjtnanlerne.» anhöll Pauli; »det stod ju,
att de gjorde underverk af tapperhet?»
»Ja, gör det, läs opp det,» bad Hök.
Axner lät ej be sig tvä gänger. Hvilken författare
gär ej gerna sädana önskningar till mötes! Adolf
gjorde ännu mera. Han uppläste »den förskräcklige»
för andra gången och stället om de två artilleristerne
minst fyra.
»Jag får en hoffröken,» sade Pauli.
»Jag också en hoffröken,» sade Hök.
»Axner är sig alltid lik!» ropade den förre med sann
hjertlighet; »det är rättvist, att han får prinsessan, för
när han har något godt, så delar han alltid med sig
åt andra.»
Det dröjde några dagar, innan Axner ånyo satte sig
i rörelse, för att utbjuda »den förskräcklige»,
genomsedd och betydligen förbättrad. Bland de väsendtligaste
förbättringarne var äfven utraderandet af orden:
»öf-versättning från Italienskan», på det förläggaren eller
läsaren skulle sväfva i ovisshet om det vore original
eller öfversåttning. Det var den gyllne medelvägen.
Det var en eftermiddag i slutet af September,
blåsig och regnig, så att ingen gerna begaf sig ut på
gatorna, som icke hade desto angelägnare att sköta.
Adolf hade hört, att vid Drottninggatan bodde en
bok-bindare, som icke allenast klistrade ihop vackra permar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
