Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adolf Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dins att på dagen liqvidera de räkningar, han
presenteran
»Jag bar sju, och det yngsta af dem är min
bokhållare,» svarade kopparslagaren med stolthet i
blicken, men en suck i hjertat vid tanken derpå, att
bokhållaren endast vore hans fosterson.
»Hvad frun har för en vacker gosse till son!»
hördes lika ofta, när kopparslagarens hustru, åtföljd af
sin kära Adolf, visade sig ute vid hamnarne eller på
torgen.
Mamma Brundslröm besvarade utropet med blickar,
hvaruti lindrade många ljufvas tårar likaledes af stolt
belåtenhet; men sex af dem voro ändå alltid bittra,
ty de framkallades af tanken på de sex sönerna, som
aldrig tillskyndat den hederliga frun så mycken glädje
och triumf.
»Förb—dt skada, alt han inte ska heta Brundström,
i stället för Axner!» yttrade kopparslagaren till sin
hustru, i del han ref sig bakom örat.
Frun gaf med en betydelsefull nickning enahanda
önskan tillkänna och kunde aldrig förstå, huru det
vore möjligt, att ett barn, som icke legat under
hennes bjerta. ändock kunde ligga detta hjerta så nära,
som det nu gjorde.
Sålunda fick man lära känna del sällsynta
fenomenet af menniskor, som, oaktadl de, till följd af sina
knappa vilkor, nödgades skicka sina egna söner ut i
verldcn, likväl icke hade hjerta att släppa ifrån sig en
annans barn, utan tvärtom sökte bereda detta barn
alla möjliga tillfällen till utveckling af de lofvande
anlag, det tidigt röjde. De voro öfvertygade derom,
att Adolf kunde blrfva ett ljus, om han finge studera,
men att deras egna barn deremot aldrig kunde blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
