Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adolf Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axner hörde ej hyad läraren sade. Hans tankar
uppehöllo sig på bakgården, sysslande med stegen och
idrotterna i luften. Några mindre skickliga kamrater
flyttades till och med öfver honom, utan att detta alls
syntes bekomma honom.
»Hvarföre svarar du icke på frågorna?» frågade ånyo
läraren, förvånad öfver den annars så flitige och
uppmärksamme lärjungens beteende.
Axner stirrade på läraren, utan att svara.
»Du har ej läst öfver dina lexor,» fortfor läraren;
»du kan ju icke det minsta ord i dag.»
»Kan jag inte?» frågade gossen, nu vaknande ur sina
heroiska drömmar och dervid först märkande, att han
blifvit nedflyttad under åtskilliga kamrater, dem han
alltid förut varit van att se under sig.
»Ja, du kan inte, min gosse,» upprepade’ lärarens
milda stämma.
»Jo, visst kan jag, herr magister,» svarade Adolf
med en tår i ögat, ty verkligheten af hans nederlag i
klassen hade nu skingrat hans dröm om seger på
bakgården.
Och Adolf Axner kunde verkligen, ty det dröjde icke
många minuter, förrän ban icke allenast återvunnit sin
gamla plats, utan äfven hoppat öfver några af sina öfre
kamrater. Men ånyo invaggades han i den sköna
drömmen och förblef deruti till skoltimmans slut.
Läraren begrep honom ej, och ernade taga honom i
ser-skildt förbör, men gossen var försvunnen.
Adolf Axner hade inga föräldrar i lifvet, utan var
såsom fosterson upptagen af en fattig kopparslagare,
hvilken bodde och hade sin verkstad vid Stora
Vattu-gränd inom Clara församling. Mästaren vid det lofliga
kopparslagareembetet, Isak Brundström, hade aldrig haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
