Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelbrekt. Vapenbröder I — En
riksföreståndare är vald. Uppfyller lian sin pligt, stå vi honom
bi. som ärlige Svenske män. Gör han det ej, så är
det inte svårare att bryta itu en riksföreståndares staf,
än en konungs spira, llell den nyvalde riksförestån-
<^ren^ (Djup tystnad.)
ENfiEi.nR ekt (med starkare stämma). Ar jag
om-gifven al’ vänner eller fiender 1 (drager svärdet och
lyfter det mot höjden) l.efve riksföreståndaren Carl
Knutsson!
Alla (hänförda). Lefve riksföreståndaren!
Engelbrekt (till Carl Knulsson). Och nu,
riksföreståndare, invig din nya värdighet med erofringen
af Stockholms slott. Må delta bli din egen ära. Jag
skyndar med mina krigare till landsbygden, för alt
intaga de få slott, som utlänningen ännu inneliafverl
ffattande Carl Knut ssons och Erik Pukes händer)
Ädlingar! utföra vi någnt godt här i lifvet, skall
elter-verlden med tacksamhet minnas våra namn; men den
skall beklaga eller le åt våra inre strider! (till Carl
Knutsson, hvilken han förer afsides) Carl KnutssonI
om vi aldrig mer pä jorden trallas— ty i Guds hand
ligga rnenmskans dagar — då, d§ skall jag deroppe
fordra räkenskap af dig för det folk, jag lem na t i ditt
vård! (till sina kriyare) Och nu, framåtI (går ut åt
ena sidan med en del af krigsfolket.)
Carl Knuts son (seende efter Engelbrekt, för sig).
Han är en Gud! — men i glansen af hans
helgongloria försvinner skenet af min krona! — Så får det
icke vara! — (högt till sitt krigsfolk) Till storm! (dra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
