Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Romerska bad och Finska badstugor - I. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varma vattenbad omtalas äfven rätt ofta i sagorna, men benämnas
alltid uttryckligen kerlaug, kvarvid laug betecknar detsamma som
.lavatio, tvagning l). A tt det egentliga, m etodiska badstugabadet
först kommit till norden efter en ökad beröring med folken i
östern, lider väl intet tvifvel, ty ursprungligen synes detta badsätt
ieke tillhört någon rent germ anisk folkstam. För Skandinavien
finnes dessutom så många anledningar till en tidig bekantskap
med detta slaviska, byzantinska eller österländska bruk; ty först
,och främ st kännå vi den betydande handel som öfver Gotland,
Ladoga och Nowgorod (»Aldegioborg och Holmgård») drefs med
de arabiska folken i Persien under hela 900-talet, de nordiska
furstarnes nära frändskap med ryska storfurstarne, vidare de n or-
diska väringarnes långa vistelse i grekiske kejsarens tjenst. och
slutligen härnadstågen och kolonisationen i Estland, Liffland och
Finland. Det var från köpstäderna bruket spred sig till bönderna.
I Wisbjr, länge stapelplatsen för N ordeuropas handel pä Orienten,
tillförsäkras badstugorna genom den urgam la Gottlandslagen 2J
samma fridsrätt som kyrkan och hemmet, och i Kalmar, som redan
på Sigurd Jorsalafars tid var en betydande köpstad, skola offent-
liga badstugor funnits på 1300-talet. Badstugor och »rökebad»
omnämnas i gamla handlingar från 13 och 1400-talet, såsom före-
kommande öfver allt både i städer och på landet och torde väl
äfven på denna tid genom inflyttade tyskar blifvit ännu mera
på dörren och ihjelslogos då af Styr. Kong Sverres saga b erättar itei-e-
städes, huru birkebeinare, heklungar och bagler brukade öfverraska h v ar-
andra m edan folket var i badstugorna laugrdagen. B adstugor fnnnos då
(om kr. 1170) både i Bergen och Trondhjem sam t på de stö rre gårdårnc
. och Sverre befallde en gång s itt folk a tt tända på en gård och visa att
han kunde »elda böndernas badstugor».
1J Ingenstädes var bättre tillfälle till varm a bad än på Island, hvars otaliga
varm a källor också tid ig t synas begagnade h ärtill och vid kristendom ens
införande döptes hedningarne i dessa varm a »laugar». S ärskildt bekant
ar den s. k. Snorralaug vid R eykiaholt, der S. Sturlesson 1209 uppförde
af huggen »kampesten» en stor rund badstuga m ed plats för 50 personer
på en rundtorn löpande stenbänk. I badets m idt insläpptes h ett vatten,
som leddes från den närbelägna heta källan Skribla. Genom en täckt
gång stod badet i gem enskap med gården. Både bad och vattenledning
voro ännu i slu tet af förra århundradet tem ligen bibehållna. I vissa
tra k te r hade hvarje gård sin laug, vanligen en enkel rund bassin af tufG
sten och torf, öfver hvilken ett tä lt spändes. U r jorden m ångenstädes
uppstigande heta luftblandade vattenångor begagnades till torra bad. Af-
klädningsrum fanns icke; i kallaste vinter sprang m an naken till badet
fran närliggande gårdar. »De gam le Islsendare betjente sig herligen heraf
efter Slagsm aal, besvaerlige R eiser og andet Slseb», Olafsens og Povelsens
Reise jg iennem Island. K phm n 1772.
-) Skrifven på göthiska och stadfästad ånyo på 1300-talet af k. M agnus Eriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
