Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Romerska bad och Finska badstugor - I. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru de gamla Germanisha och Galliska folken under äldsta
tider förhållit sig till de af romare, byzantiner och slaver allmänt
begagnade svettbaden känna vi icke, endast att göther och longo-
barder med stor smak begagnade de praktfulla rom arbad, hvaraf
de öfverallt kommo i besittning och att sådana tidigt iinnas införda
i Gallien. Men under medeltiden, från 10:de och ll:te seklet,
hör man omtalas ett svettbad, stupa, stoba, stofa, estftve,- som så
allm änt och så på en gång uppträder i hela mellerslta och norra
Europa, att man måste söka eu särskild anledning till detsamma.
Det var vid denna tid som korstågens deltagare återvände i tusende-
tal och efter en längre ellen kortare vistelse i Orienten, bland
byzantiner och saraceher, medförde smaken för dessa bad, men
derjemte äfven en tvingande anledning till deras införande, spetälskan,
Lepra orientalis, till hvars botande svettbad ansågs oundgängliga.
Men äfven en ökad handelsförbindelse med Ryssland öfver Wien
och Kiew har tidigt gjort slavernas enkla och stärkande svettbad
bekanta och omtyckta bland tyskarne, kvarför medeltidens äldsta
badstugor synes varit en förmedling af ett ryskt och ett turkiskt
bad, d. v. s. mera ett varm lufts än ett ängbad. M an skiljde
under 1300-talet också mellan fuktiga och torra badstugor 1).
Sedan detta badsätt väl en gång kommit i bruk blef det snart
här, liksom bland romare och araber, ett sådant allm änt behof för
alla samhällsklasser, att ingen småstad, ingen by, ingen större gård
kunde sakna sin badstuga’; den gjordes snart till ett inbringande
privilegium för furstar och städer, (ett privilegium som Tyskland
vetat taga fasta på!) och räknades som en af lifvets förnämsta
fröjder. Man gaf fribad, badpengar, likasom nu frispektakel, dricks-
pengar, och man köpte sig salighet genom donationer till Seeleii-
bäder’1). D et bad som en W ienersångare H elbling på 1200-talet
lefvande målar är en förvånande trogen bild af våra finska bad-
’ O »De balneis omnia quw exsiant apud Graicos, Latinos et A rabas etc.,
Venetiis 1553», ä r e tt högst intressant verk af sam lade balneologiska af-
handlingar och utdrag från äldre författare. D et är isynnerhet Gentilis de
Fuligueo, .Tohannes de D ondis, U golinus de M optecatino, Jacobus de
P artibus, Leonardus Fuchsius och fram för allt M ichaelis Savonarola, som
gifva en skildring af m edeltidens, badstugor, stuphae, i Italien, F rankrike
och Tysklhnd. Likaså i sednare tid er Zappert Ueber das Badewesen mitte -
. alterlicher Zeit (Arch. fu r K unde oesterr. G eschichtsquellen XXI. 1859.
2j Jörgen Gioes testam enterade 1474 ät »fattigt folk i H elsingborg to sidor
ilesk, to p ar badstugongh och to hundred bröd». (M olbech. Glossarium ).
»W illtu ein Tag frölich sein r Gehe iris Itad,
W illtu eine W oclie frölich sein? Lass zur Ader.
W illtu ein M onat frölich sein? Schlacht ein Schwein.
W illtu ein Ja h r frölich sein? Nim m ein jhng W eib». 1501.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
