Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kunna hålla till godo med en dryck just nu — och
denna stjärna utmärker stället.»
»Du ser denna prickade linje», sade mannen med
kartan, »det är en rak linje och den går från öppningen i
undervattensskäret till en klunga palmträd. Stjärnan står
just, där den skär floden. Vi måste utmärka stället, då vi
fara ut i insjön.»
»Det är besynnerligt», sade Evans efter ett uppehåll,
»vad alla dessa små märken kunna betyda. Det hela
liknar planritningen till ett hus eller något dylikt, men vad
som är meningen med alla dessa små slängar, som peka
än hit, än dit, har jag icke något begrepp om. Och vad
är det för skrift?»
»Kinesisk», sade mannen med kartan.
»Naturligtvis. Han var kines», sade Evans.
»Det voro de alla», sade mannen med kartan.
Båda två sutto några minuter och stirrade mot land,
under det kanoten sakta drev framåt. Evans såg då mot
paddelåran.
»Det är din tur vid åran nu, Hooker», sade han.
Och hans följeslagare vek lugnt ihop kartan, stoppade
den i sin ficka, gick försiktigt förbi Evans och började
paddla. Hans rörelser voro långsamma, likasom hos en
man vars krafter nästan äro uttömda.
Evans satt med halvslutna ögon och gav akt på, huru
den skumbestänkta vågbrytaren av korall långsamt
närmade sig allt mera. Himlen var nu som en glödande ugn,
emedan solen var nära sin höjdpunkt.
Ehuru de voro skatten så nära, kände han icke den
förtjusning som han hade föreställt sig. Den oerhörda
spänningen i arbetet på företaget, den långa nattliga resan
från fastlandet i en illa försedd båt hade, för att begagna
hans eget uttryck »tagit den ut ur honom.»
Han försökte att liva upp sig genom att rikta sina
tankar på de metallstycken, som kinesen talat om, men de
ville icke dröja kvar där, utan gingo direkt till tanken på
att sötvatten rann fram i floden och på den nästan
outhärdliga torrheten i halsen och på läpparna. Det
taktfasta i vågskvalpet mot klipprevet började höras, och det
var ett behagligt ljud i hans öron, vattnet porlade längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
