Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En insekt — »genus novo»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det fanns en gräns även för vetenskapliga strider, sade
allvarliga människor. Ännu ett förkrossande angrepp var
inlämnat till tidningspressen och blev synligt dagen före
begravningen. Jag tror ej, att Hapley gjorde någon
ansträngning för att ta det tillbaka. Nu kom man ihåg,
huru Hapley förföljt sin medtävlare, och man glömde
denne medtävlares brister. Skarp satir ljuder illa vid en
nyuppkastad gravkulle. Saken föranledde anmärkningar
i de dagliga tidningarna. Det var detta som föranledde
mig att tro, att ni möjligen hört talas om Hapley och
hans strid. Men, som jag allaredan anmärkt,
vetenskapsmän leva så mycket i sin egen avskilda värld; jag vågar
påstå, att halva antalet av dem, som årligen gå längs
Piccadilly till universitetet, skulle icke kunna säga, var
de lärda samfunden hålla till.
I sina hemliga tankar kunde Hapley icke förlåta
Pawkins, att han dog. För det första var det ett uselt knep
att undgå den fullständiga pulverisering, som Hapley
hade i beredskap för honom, och för det andra hade det
åstadkommit ett underligt tomrum i Hapleys sinne.
Under tjugu års tid hade han arbetat hårt, ibland långt in på
nätterna med mikroskop, kniv, fångstnät och penna och
nästan uteslutande med hänsyn till Pawkins. Det
europeiska rykte, som han vunnit, hade kommit som en
tillfällighet mitt i den stora fiendskapen. Han hade
småningom nått höjdpunkten i denna sista tvist. Den hade
dödat Pawkin, men den hade även, så att säga bragt
Hapley i olag, och hans läkare tillrådde honom att lämna
arbetet för en tid och vila. Därför for Hapley ned till
en stilla by i Kent, där tänkte han dag och natt på
Pawkins och kunde nu omöjligt säga något fördelaktigt om
honom.
Slutligen började Hapley få klart för sig, vad dessa
överhandtagande intryck skulle leda till. Han beslöt att
strida mot dem och gjorde början med att försöka läsa
noveller. Men han kunde icke hålla sina tankar från
Pawkins, som vit i ansiktet höll sitt sista tal — där var
mening gav Hapley ett stort övertag. Han vände sig till
dikten och fann, att den icke hade något tag över honom.
Han läste »Islands Nights Entertainments», tills hans känsla
för orsak och följd blev upprörd mer än han kunde tåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
