Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet vid Hammerpond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnat att bilda grunden på hans tavla. Han medgav till
svar på en anmärkning, att det var en alldeles ny metod,
som han själv uppfunnit. Men han blev så småningom
mera förbehållsam; han förklarade, att han icke för en
var, som gick förbi, ämnade redogöra för sin egen
särskilda metod och tilläde några bitande anmärkningar om
en del människors sätt att »stå och hänga» för att snoka
upp några små knep, som mästare begagna, vilken
anmärkning genast befriade honom från deras sällskap.
Skymningen tilltog, den ena stjärnan efter den andra
trädde fram. Råkorna, som bodde i de höga träden på
vänster sida om huset, hade längesedan försjunkit i
tystnadens slummer, på själva huset hade alla enskildheter
i byggnadssättet försvunnit, och det företedde nu en mörk
och grå massa, men fönstren i salongen strålade av ljus,
växtrummet var upplyst och här och där lyste ett fönster
i något sovrum med gult sken. Hade någon nu nalkats
staffliet i parken, skulle han hava funnit det övergivet.
Ett enda kort men ohövligt ord besuddlade dukens renhet.
Mr Watkins var sysselsatt i busksnåret tillika med sin
medhjälpare, som med en viss försiktighet kommit fram
till honom från körvägen.
Mr Watkins var böjd för att lyckönska sig själv till
det fyndiga påhitt, genom vilket han burit alla sina
tillbehör helt djärvt och i alla människors åsyn rakt till
platsen för arbetet.
»Där är toalettrummet», sade han till sin medbroder,
»och så snart kammarjungfrun tar bort ljuset och går ned
till kvällsmåltiden, skola vi gå dit in. Minsann om inte
huset tar sig riktigt bra ut i stjärnljuset och med alla,
upplysta fönster. Vet du, Jim, jag nästan önskar, att jag
vore en målarkludd. Har du fästat snöret över vägen
från tvättstugan?»
Han gick försiktigt fram till huset, tills han stod rakt
nedanför toalettrummets fönster, där började han
hopsätta den hopslagna stegen. Han var alltför mycket van
vid yrket för att känna någon ovanlig oro. Jim
undersökte rökrummet. Plötsligt hördes bland buskarna helt
nära mr Watkins ett häftigt buller och en undertryckt
svordom. Någon hade snavat över snöret, som
medhjälparen nyss hade fästat. Han hörde fötter springa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
