Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dynamoguden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljuset, än i mörkret, och pistongerna stampade högt och
jämnt. Den yttre världen, som syntes genom den öppna
delen av rummet, föreföll att vara otroligt mörk och
avlägsen. En fullständig tystnad tycktes även råda, enär
maskinernas oväsen överröstade alla yttre ljud. Långt
borta syntes det mörka planket kring gården med dystra
gråa hus där bakom, och över alltsamman välvde sig den
djupblå himmelen och de bleka små stjärnorna.
Azuma-zi gick plötsligt tvärt över mitten av
maskinrummet, där de stora läderremmarna löpte omkring och
gick in i skuggan vid den stora maskinen. Holroyd hörde
en knäpp, och växlingen på elektromagneten kastades om.
»Vad i all världen gör du med växeln?» skrek han med
förvåning. »Har jag icke sagt dig —»
Då fick han se det hårda uttrycket i asiaterns ögon, då
han kom fram ur skuggan.
I nästa ögonblick brottades de båda männen våldsamt
mitt framför den stora dynamomaskinen.
»Du, kaffefärgade usling», framväste Holroyd med en
brun hand kring sin strupe. »Håll dig borta från
kontakterna.» I nästa ögonblick snavade han över ett krokben
och raglade baklänges mot dynamoguden. Han släppte
instinktmässigt sitt tag om sin motståndare för att rädda
sig undan maskinen.
Budbäraren, som med brådskande hastighet utsändes
från kontoret för att ta reda på, vad som hade inträffat,
mötte Azuma-zi vid portvaktstugan vid grinden.
Azuma-zi försökte att förklara någonting, men budet kunde icke
fatta något av den svartes osammanhängande engelska,
utan skyndade in i maskinhuset. Maskinerna arbetade
med sitt vanliga buller, och intet tycktes vara rubbat. Men
där förnams en besynnerlig lukt av bränt hår. Därpå såg
han en underlig, sammantryckt massa, som var fastklämd
vid framsidan av den stora dynamomaskinen, och då han
närmade sig, igenkände han de förvridna kvarlevorna av
Holroyd.
Mannen stirrade därpå och tvekade ett ögonblick.
Därefter såg han ansiktet och tillslöt ögonen krampaktigt.
Han vände helt om, innan han åter öppnade dem, så att
han skulle slippa se Holroyd igen, och gick sedan ut ur
maskinrummet för att skaffa råd och hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
