Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stjärnornas här över mig och väntade att något skulle
hända.
»Efter en lång stund ropade jag hans namn, men han
gav icke något svar. Jag var alltför trött för att riskera
att gå fram till honom. Så sutto vi då där. Jag tror,
att jag slumrade en eller två gånger. I daggryningen såg
jag, att han var stendöd och helt uppsvullen och röd.
Mina tre ägg och benen lågo mitt i kanoten, och en kagge
vatten och något kaffe samt skorpor, inlindade i tidningen
Argus från Kap, vid hans fötter samt en flaska med
denaturerad sprit under honom. Det fanns ingen åra, ja,
i själva varket, intet, som kunde brukas i dess ställe mer
än spritkannan, därför beslöt jag att driva framåt, tills
jag bleve upptagen av något fartyg. Jag höll en
besiktning på negern och fällde det utslaget, att han dött
genom bettet av någon orm, skorpion eller okänd
tusenfoting, samt kastade honom över bord.
»Efter detta drack jag litet vatten och åt några skorpor,
sedan såg jag mig omkring. Jag förmodar, att den som
satt så lågt nere som jag, icke kunde se långt, åtminstone
var Madagaskar alldeles utom synhåll, likasom över
huvud varje spår av land. Jag såg ett segel gående mot
sydost, det liknade en skonare, men blev aldrig fullt
synligt. Nu steg solen högt på himmeien och började att
skina hett på mig. Den kom min hjärna nästan att koka.
Jag försökte att doppa mitt huvud i havet, men efter en
stund föll mina blickar på Argus från Kap, och jag lade
mig på botten av kanoten och bredde tidningen över mig.
Tidningar äro förunderliga saker! Jag hade aldrig läst
en tidning helt och hället förut, men det är märkvärdigt,
vad man kan taga sig för, då man är ensam som jag var.
Jag tror nog, att jag läste den välsignade gamla Argus
tjugu gånger. Tjäran på kanoten rykte av värmen och
steg upp i stora blåsor.
»Jag drev omkring i tio dagar», sade mannen med ärret.
Det låter ej mycket, då man talar därom, eller hur? Var
dag var den andra lik. Med undantag av morgon och
afton höll jag ingen utkik, hettan var alltför infernalisk.
Jag såg intet segel efter de tre första dagarna, och de jag
såg förut togo ingen notis om mig. Ungefär den sjätte
natten gick ett skepp förbi på knappast en halv mils avstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
