Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tröstarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därifrån lyftad mot himmelen, tycktes mana mina känslor att följa hennes i deras heliga flykt.
Solens första strålar förgyllde slottets fönster då vi nalkades det, — samma fönster, hvilkas skimrande ljus för några timmar sedan hade gjort på mig ett så plågsamt intryck. Nu betraktade jag dem med helt förändrade känslor, och vändande mig mot den stigande dagens fackla med djup och ljuf rörelse uttalade jag sakta Thomsons härliga bön : »Ljusets och lifvets Fader! Du högsta goda! O visa
mig hvad som är godt — uppenbara dig själf! Fräls mig från dårskap, fåfänga och last, från hvarje låg känsla, — och föd min själ med kunskap, dygd och samvetsfrid, helig, sann, aldrig slocknande lycksalighet!»
Jag kände med förtjusning mitt hjärtas förändring. Det nattliga uppträdet hade gjort på mig ett djupt intryck, och ehuru naturligt allt därvid hade tillgått, måste jag dock
tillskrifva det en öfvernaturlig ledning. I smärtans och
förtviflans stund hade jag påkallat en ängel, och en ängel
var till mig nedstigen med tröstens och hoppets vänliga,
länge saknade ord. Den förklarade Marias röst hade knappast hos mig kunnat verka en större förvandling än min milda systers.
Hon var en af dessa få varelser, som synas vara ställda
på jorden enkom för att mildra dess eländen, och i hvilkas
rena själar himmelen liksom intryckt sin bild. Mild, ljuf,
vis, allvarsam gick hon genom världen, en högre ande lik,
som deltager i lifvet endast för att förljufva det för andra. Hon hämtade sin sällhet endast ifrån andras, och om hon aldrig bittert kände andras smärtor, var det därföre att
hon hade sin blick nog stadigt fästad på målet för resan genom lifvet, för att icke låta besvärligheterna under vägen dit störa hennes sinnes klarhet. Och just detta lugn
i hennes själ gjorde att hon klokt och rådigt kunde fatta
och använda de rätta medlen för att mildra dem.
Jag erfor snart det välgörande inflytandet af hennes hulda och visa ledning. Hon lät ej den ögonblickliga lyftning, som hade blifvit gifven min själ, återfalla till modlöshet, utan uppehöll den och sökte förvandla den till lugn och sansad, själfständig kraft.
Hon insåg innan kort, att äregirighet var min hufvudpassion, och tillintetgörandet af allt, som tycktes kunna lofva den framgång, en af de förnämsta orsakerna till min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
