Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig så gåtlika och underbara, att jag nästan fruktade att
mina sinnen voro förvirrade. Jag låg på en soffa, och...
nej jag bedrog mig verkligen icke! — den söta flickan, hvars bild oupphörligt sväfvat för min tanke hela aftonen,
stod verkligen bredvid mig och baddade, med ett himmelskt
uttryck af deltagande, mitt hufvud med ättika. En ung man, hvars ansikte föreföll mig bekant, höll min hand mellan sina. Jag urskilde äfven den tjocka herrn, en mager dito, frun, barnen, och i aflägsen skymning såg jag skymta tebordets paradis; i korthet, jag befann mig genom något obegripligt ödets hokus pokus midt ibland den familj, som jag för en timma sedan med så lifligt intresse betraktat.
Då jag fullkomligt återkom till sansning, famnade mig den unge mannen flera gånger med militärisk häftighet. »Känner du då ej igen mig?» utropade han, trött att se mig så staty till själ och kropp. »Har du då så alldeles, glömt August D., hvars lif du så nyligen frälst med fara af ditt eget? Som du så tappert fiskade upp med risk att själf för alltid dröja i fiskarnes ointressante sällskap? Se här min far, min mor, min syster Wilhelmina!» Jag tryckte hans hand, och nu omfamnade mig äfven föräldrarne. Med ett duktigt slag af knytnäfven i bordet utropade nu Augusts far: »och därföre att ni frälst min sons lif, att ni är en i botten hederlig och bra karl, att ni svälter själf - för att ge andra äta... därföre skall ni ha pastoratet i Hal... la, ni skall bli kyrkoherde, säger jag... jag har jus patronatus, må ni veta!»
Jag var alldeles ur stånd att begripa, tänka eller tala på en lång stund, och innan genom tusende förklaringar allt kom till förklaring, hade jag ej redigt fattat något annat än att Wilhelmina icke var... att Wilhelmina var Augusts syster.
Han hade samma afton kommit hem från en resa i sjömätningskårens ärender, under hvilken händelsen förlidna sommaren förskaffade mig den lyckan att rädda honom ur en fara, hvaruti ungdomshetta och öfvermod störtat honom. Jag hade sedan denna händelse ej sett honom, och förut endast flyktigt gjort hans bekantskap, vid akademien druckit duskål, och sedan glömt min kära bror.
Han hade nu, med ungdomens lätt uppdrifna entusiasm, berättat för sin familj denna tillfällighet, samt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
