Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törnros höjdes och sänktes med det hvita tyget
på barmen.
Nej detta gick inte an! — Han måste läsa.
Konsuler, tribuner! Fans det trivialare ting i
verlden? O, den skurken Livius!
Så var han äter hos Alma. Hela hennes
gestalt målade han så tydligt för sig, der hon
hvilade på gräset med hufvudet lutadt mot
handen, hvars fingrar begrofvo sig i det rika håret.
Hatten hade hon kastat af sig, boken låg
uppslagen bredvid. Gustaf skulle icke ha varit den
han var, om han kunnat hindra sig från att
skänka en tanke åt de fina, köttfärgade
strumporna, af hvilka en smal rand stack fram mellan
klädningsfållen och de nätta stöfletterna. Och
ännu drömde hon och såg genom buskarnes galler
ut på de dansande, solbelysta böljorna.
Nu vaknade han igen och såg sig sitta med
Livius i handen. Det var ju sant! Hela
latinkursen måste vara undangjord på sommaren.
Och så gjorde han åter ett försök att »ta ut»
en af dessa långa, inkrånglade, anakolutiska,
fullkomligt oförnuftiga punkter. Men det aflopp
alltid så, att han utan att veta ordet af befann
sig ute pä landet. Och efter hvarje utflygt fick
han allt mindre håg för läsningen.
Det var så qvaft i rummet, och ute log solen
sä grannt. Han visste, att vinden flägtade svalt
i stadsträdgården, att träden susade så melodiskt
i skogen. Han måste dit ut. Der kunde han
riktigt i fred få tänka på Alma, han gjorde ju i
alla fall ingenting annat än tänkte på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
