Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut. Och der vankade han omkring i solhettan
i en förfärlig disharmoni, med alla sina, tankar
qvar i den stora, svala salen, der han visste att
Alfxla var.
Åh, hvad han blef glad den aftonen, då tant
Maria skickade bud, att han »verkligen» kunde
komma ned »en enda gång» och hålla henne
och Alma sällskap! Med hvilket jubel sprang
han icke utför trapporna!
Utanför salsdörren fick han lof att stanna
för att samla sig. Hvarenda bloddroppe ilade
åtrående genom hans ådror, hans armar ville
lyfta sig för att famna henne, och — hela hans
väsens uppror skulle stanna, måste stanna i en
— bugning!
Han inträdde. Helsade på henne, slog sig
ned i hörnet af den långa, gammalmodiga sals
soffan. Och der satt nu Alma borta vid fönstret
och såg ned och tog stygn efter stygn på sitt
stramaljarbete. Hennes ljusa gestalt aftecknade
sig så behagligt mot den tunga, mörka
juteväfs-gardinen. Han såg henne i profil, såg barmens
fina rundning och följde klädningens fall ända
ned till golfvet. Han satt och önskade, att hon icke
haft håret upplagdt. Den der tjocka, mörka
flätan, fallande utefter ryggen så, som han ofta
sett det på lifstyckets ljusa botten, den hade
han så gerna velat ha der i dag också. Han
grubblade på denna sak och deltog icke alls i
samtalet. Då tant Maria gick ut för ett
ögonblick, frågade han Alma, i det hela hans ansigte
öfvergöts af en mörk rodnad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
