Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man såg ett myllrande liv av gatans smuts, ett kaos
av onämnbart elände, mot vilket den nattliga handeln
på Piccadilly och Strand var ett intet. Det jag såg var
ett menageri av tvåbenta varelser med kläder på; de
liknade till utseendet människor, men påminde dock
mera om djur, och bilden kompletterades av vaktare
med blanka rockknappar, som höllo styr på dem, då
de bråkade alltför mycket.
Jag var glad över att veta, att vaktarna funnos i
närheten, ty jag hade inte min sjömansförklädnad på mig
och väckte därför de kringstrykandes uppmärksamhet.
Stundom, då vaktarna inte befunno sig i närheten,
betraktade handjuren, dessa hungrande
rännstensvar-gar, mig med lysande ögon; jag kände skräck för
deras händer — ungefär som man kan känna skräck
för gorillans. De påminde om gorillor; de voro
små-växta, krokiga och vanskapta. De hade dock inte
svällande muskler, intet överflöd av kraft, inga breda
skuldror; de voro nästan styvmoderligt behandlade av
naturen och påminde i sin hållning om svunna tiders
grottfolk. Men det fanns likväl styrka i dessa magra
kroppar, den vilda, primitiva kraften att gripa och
fast-hålla, döda och sönderslita. Då de kasta sig över sitt
mänskliga byte, är det inte ovanligt, att de böja sina
offers nackar bakåt, tills ryggraden knäckes. De ha
intet samvete eller mänskliga känslor, och de äro redo
att mörda för ett halvt pund, om tillfälle erbjuder sig.
Det är en helt ny ras, en samling cityodjur. Gatorna
och husen, gränderna och gårdarna äro deras
jaktmarker — liksom berg och dal äro de vilda djurens tum-
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
