Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klart och logiskt att påstå, att hennes man fallit offer
för plötslig sinnesförvirring, då han gick in på
arbetshuset i Islington, som att säga att hon blivit det,
därför att hon hoppade i kanalen vid Regent Street.
Vilken av dessa båda platser som är att föredraga, kan
det råda delade meningar om, det beror uteslutande
på individuell uppfattning. Jag vet, att jag, i varje
fall med den kännedom jag har om kanaler och
arbetshus, skulle välja kanalen, om jag befann mig i en
liknande situation. Och jag vågar påstå, att jag är
lika litet sinnesförvirrad som Ellen Hughes Hunt,
hennes man och hela den övriga mänskligheten.
Människorna följa inte längre sina instinkter med
den gamla naturliga förtröstan. De ha utvecklat sig
till tänkande varelser och kunna förståndsmässigt
klänga sig fast vid livet eller beröva sig det, allt
eftersom det lovar dem njutning eller smärta. Jag vågar
påstå, att Ellen Hughes Hunt, som blivit lurad och
bedragen på allt detta livets goda, som hon gjort sig
förtjänt av efter femtiotvå års tjänst i samhället, och som
nu blott hade utsikt till arbetshusets fasor, var mycket
förnuftig och klarsynt, då hon valde att hoppa i
kanalen. Jag vågar också påstå, att domstolen handlat
klokare, om den hade uppgivit i sitt utslag, att
samhället var sinnessjukt, då det kunde tillåta, att Ellen
Hughes Hunt blev lurad och narrad på allt det livets
goda, som femtiotvå års tjänst här i livet berättigat
henne till.
Plötslig sinnesförvirring! Åh, dessa förbannade
fraser, dessa språkets lögner, bakom vilka folk med fyllda
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
