Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också tjänat vid livgardet min period, och så som
förhållandena tyckas arta sig, ser det ut som om jag snart
skulle hamna där igen.
I en hel timme stodo vi sammanpackade på denna
gård. Så började vi bli oroliga, alla trängde och sköto
på framåt, och rösterna höjdes till ett sakta knot. Det
var inte utslag av brutalitet och råhet utan blott för
den otålighet, som hungriga och trötta människor måste
känna.
Vid denna tidpunkt visade sig adjutanten. Han
misshagade mig genast. Hans ögon voro inte goda.
Det fanns intet av den ödmjuke gallilén hos honom,
men däremot en hel del av hö vitsmannen, som sade:
"Ty jag är en man med makt och har krigsmän under
mig; och jag säger till en: Gå, och han går, och till
en annan: Kom, och han kommer; och till min tjänare:
Gör detta, och han gör så."
Det var på detta sätt han betraktade oss, och de
som stodo närmast darrade. Så höjde han rösten:
— Håll upp med det där! Jag ska annars visa er
en annan väg, och så kan ni ge er av utan frukost.
Jag kan inte beskriva det obarmhärtiga sätt, varpå
han sade detta. Han tycktes svälla av stolthet i
medvetandet om sin makt — han kunde ju säga till tusen
usla vrak: Ni kan äta eller svälta, allt efter som det
behagar mig.
Neka oss den frukost, som vi väntat på i timmar!
Det var en grym hotelse, och den ödmjuka tystnad,
som ögonblickligen följde, bekräftade till fullo denna
grymhet. Det var dessutom ett fegt hot. Vi kunde
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
