Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh, han säger, att vi inte dugér till någonting
och är ett band rövare och skurkar, som inte gitter
arbeta. Han dukar upp en mängd gamla historier,
som jag nu hört i över tjugo år, och som jag aldrig
nånsin sett någon av oss utföra. Det sista jag såg
han hade skrivit var om en tjomme, som kommit ut
ur "spiken" och tagit en bit bröd med sig i fickan.
Varje gång han såg en fin gammal herre nalkas,
kastade han brödbiten i kloaken och bad den gamle herrn
att få låna hans käpp för att fiska upp den. Och
naturligtvis gav den gamle herrn honom en sexpence.
En bifallsstorm hälsade denna historia och så hördes
ur mörkret en annan röst, som hade ett vredgat tonfall:
— Det talas så mycket om att det är så lätt att få
mat på landet. Gud vet, var den platsen är. Jag har
just kommit från Dover. Det var minsann ingen, som
unnade mig ens en slurk vatten på vägen, långt mindre
då mat.
— Det finns många, som aldrig går utanför Kent,
sade en ny röst, och de lever fett ändå.
— Jag kom igenom Kent, svarade den första rösten,
och jag vill bli fördömd, om det fanns någon som ville
ge mig en bit bröd. Och för övrigt har jag ofta lagt
märke till att de gynnare, som skryta över hur mycket
de kan tigga sig till, mycket väl kan vara med om
att äta skilly, när de kommer på "spiken".
— Det finns en del karlar här i London, sade en
man vid bordet mitt emot mig, som kan få vad de
behöver utan att nånsin bege sig ut att arbeta på landet
för en måltid. De stannar hela året om i London.
Avgrundens folk — 6
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
