Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En förlorad leksak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej!» utbrast hon klentroget och kastade en hastig
blick utåt havet, varefter hon sprang efter kikaren.
Hon följde manövern genom kikarn, och Sheldon
förstod av hennes ansiktsspel att Kinross icke bar sig
bra åt.
Slutligen sänkte hon kikaren med en suck.
»Det blev pannkaka av alltsammans», sade hon,
»och nu försöker han omigen. Och en sådan man ska’
föra befälet på ett så härligt fartyg som Martha! Nå,
det är åtminstone ett godt argument mot giftermål,
det är då säkert. Nej, jag vill inte se mera. Kom
nu in och spela ett sansat och gammaldags parti biljard
med mig! Sedan skall jag sadla en häst och ge mig av
ut och skjuta duvor. Kommer ni med?»
En timme senare, just då de redo ut från gården,
vände Joan sig om i sadeln för att kasta en sista blick
på Martha, som nu syntes som en avlägsen fläck bortåt
Floridakusten.
»Tänk, vad Tudor skall bli överraskad när han får
veta att vi nu äro ägare till Martha!)) sade Joan
skrattande. »Betänk det! Om han inte hittar något guld
här, så får han väl lov att köpa ångbåtsbiljett för att
komma sin väg från Salomonsöarna.»
Hon red ut genom grinden under ett muntert skratt.
Men skrattet tystnade plötsligt och hon drog åt sig
tygeln. Sheldon betraktade henne forskande och såg
att hennes ansikte blev fläckigt i gult och grönt.
»Det är febern», sade hon. »Jag måste vända om.»
Då de kommit in på gårdstomten, skälvde hon och
skakade, och han måste hjälpa henne av hästen.
»Löjligt eller hur? » sade hon och hackade tänderna.
»Det är som sjösjukan — ingenting allvarsamt, men
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
