Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.245
kommenderade till och med buro den ju hela dygnet
om. Minst trenne omgångar af de flesta
uniformsper-sedlarne måste en underofficer hålla sig med, om han
ville anses någorlunda snygg; detta var en ej obetydlig
utgift, helst underbefälet vid fängelset begagnade arméns
uniform med få förändringar, en utstyrsel, hvilken,
som förr blifvit nämdt, gaf anledning till hvarjehanda
gyckel och spe bland fångpersonalen. Åtlöjet bland
fångarne ökades äfven genom de i garnisonen förlagda
soldaternas öppet visade förakt för dessa
uniformerade arbetskarlar och f. d. gesäller och deras vägran
att gifva "fångsergeanterna" den honnör, som tillkom
— uniformen. Inträffar nu, såsom förhållandet var
här under mina sista straffår, att fängelsets
bevaknings-befälhafvare hvarken förstod att sjelf skaffa sig respekt
eller upprätthålla sina underlydandes anseende gent
emot fångarne, så får hela bevakningen en prägel af
löjlighet och hjelplöshet, som verkar högst förderfligt
på alla förhållanden inom fängelset, der en
aktnings-bjudande personlighet, ett allvarligt och värdigt
uppträdande af befälet, från den högste till den lägste,
skulle verka bättre på fångarnes uppförande än
ord-ningsreglor och hasselkäppar.
Under dessa mina sista år i fängelset tilltogo
brotten och våldsgerningarne derinom, i samma mån
som slappheten hos befälet blef allt större och större.
Befälhafvaren seglade med de milda vindar, som blåste
■• från högre ort, och tog nästan alltid fångarnes parti
emot underbefälet, och vi kunde vara säkra på, att,
ifall en från honom utgående order, rörande mindre
vigtiga saker, ej behagade oss, så kunde vi tryggt
vända oss till honom för att få den upphäfd. Kom
så en vaktknekt och sade, till exempel: "Här är det
förbjudet för fångar att gå," så svarade vi: "Det rör
ej honom, vi ha befälhafvarens lof." Då flög
vaktknekten på sergeanten, denne på fanjunkaren och
fanjunkaren åter på befälhafvaren; detta kallade vi att
leka "katten på råttan och råttan på repet."
Man må ej föreställa sig, att en dylik beskedlig
befälhafvare är omtyckt af fångarne; tvärtom, fångarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
