Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.183
som behöfdes för vår lilla fabriksanläggning, till hvilken
äfven en liten handpress ansågs nödig.
"Men tyvärr kunde det utmärkta fabrikatet ej
omsättas med tillräcklig fart i våra bygder, hvarföre min
oxfösare inknöt några tusen riksdaler af våra sedlar —
enskilda bankers — i ett knyte, nedlåste detta i sitt
matskrin och begaf sig å väg till hufvudstaden för att
omsätta dem. Oxdriften, hvaribland min kompanjon
var det största nötet, hade ej ännu hunnit till
Stockholm, då han fick höra, att vederbörande hade börjat
förundra sig öfver den plötsliga och rika
penningetillgången i hans fattiga bygd, och att sedelfabrikörerna
efterspanades. Oaktadt detta, fortfor den snåle
smålänningen att dels under återstoden af resan och dels i
hufvudstaden utprångla de medförda sedlarne — är det
icke en dumhet, hvaröfver man kan bli galen ? — Men
ju längre han stannade i Stockholm, desto mera ökades
talet om de falska sedlarne, hvilka skulle hafva sitt
hemvist i Kalmartrakten; nu först, sedan snålheten
bedragit visheten, började han bli ängslig i hjertat och
beslöt att förstöra återstoden af sedelbuntarne.
"Med tungt hjerta begaf han sig utom Stockholm
och ämnade kasta hela knytet i ett vattendrag, men
hans själ sträfvade så häftigt emot denna grymma
gerning, att ett par sedelpackor frälsades från dränkning;
de öfriga kastades i vattnet. Karlen hade dock ej haft
hjerta att lägga sten i knytet, utan lät det föras af
strömmen hvarthän ödet beslutat, förlusten låg dock
oxhandlaren så hårdt på sinnet, att han, för att lätta
detta, redan på återvägen från Stockholm åter fortsatte
sin vexelaffär, men han hade dock ej rest så långt,
förr än han anhölls, och snål ända in i sista
ögonblicket, nändes han ej kasta bort återstoden af
penningarne, utan funnos de i godt förvar hos honom, då han
kom till närmaste länsman. Denne var fördömdt
frågvis och den eländige smålänningen för mycket lösmunt,
och så kom det sig, att jag, utan att ana det ringaste
ondt, kneps på samma gång som vår förträffliga press
och hela fabriken jemte ett par af våra medarbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
