Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.169
sparas verkligen något åt fängelset genom detta system?
Nej, eder oförmögenhet att emotstå de frestelser, som
det lägger i er väg, den demoralisering, som det
åstadkommer bland bevakningen, hvilken förledes att
deltaga i er olofliga industri, tjenstemännen beroende af
bedragare och förfalskare, allt detta kostar staten
hundrade gånger mera än skäliga löneanslag till fria
skrifbiträden."
Oaktadt min häftiga rörelse, kastade jag dock en
rädd blick på direktören, då hans dotter så öppet talade
om vår olofliga industri. Han hade lutat hufvudet
mot kuddarne och tycktes — sofva.
"Och vi, som ändå sett bättre dagar, skulle
fröken vilja döma oss till spinnrocken eller väfstolen?"
frågade jag skälfvande.
"Helt säkert", svarade hon med fasthet, "just för
det ni, som jag nyss sade, ha brutit lika mycket, om
ej mera än den arma, okunniga hopen, borde ni dela
lika straff med den, ni blefve ej sämre på arbetssalarne
än ni blifva på kontoren, der ni sitta trygga och draga
fördelar af hvarje brottslig intrig, som kläckes ut på
de förra ställena, ty nämn mig någon ond gerning, som
ni förhindrat, såvida ni ej haft mera enskilda skäl
dertill? — Och då ni en gång komma härifrån och
möjligen genom edra familjerelationer få tillträde till
bättre kretsar, huru mycket ondt skola ni ej anstifta,
om ej på annat sätt, så genom ord, sådana som dessa:
Ah, fä/ngehet är ej strängt för bättre mans barn, de äro
herrar äfven der."
En rörelse af den sjuke direktören afbröt henne.
Han satte sig upp. "Jag är för svag att arbeta längre;
Aurora, säg till om mat åt Länder."
Brickan kom, som vanligt, men jag förmådde blott
tömma ett glas mjölk, fröken sysslade kring sin far
och tycktes hafva glömt, att jag fans i rummet; men
då jag bugade mig för henne, gjorde hon en rörelse,
liksom för att räcka mig handen; hon hejdade sig dock,
men sade vänligt:
Brott och straff. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
