Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.148
hetslöfte, ty han tror, att direktören ej gerna ser att
de blifva allmännare bekanta.
"Inspektören och vaktknekten skulle köra ut och
hemta en kärra sand i en utom staden belägen
sand-tägt. Dagen var kall och ruskig och de båda vännerna
frösö der de sutto i kärran; lyckligtvis låg en krog i
närheten af sandtägten, fången bjöd vaktknekten in på
ett glas, och då denne öfvertygat sig om, att
inspektören var stadd vid god kassa, antog han bjudningen;
hästen bands i ett skjul utanför krogen, och herrarne
stego in. Inne på krogen träffades gamla vänner, och
nya erhöllos; bränvin och öl flödade, och fången drack
brorskål med både sin gamle vän, knekten, och med
flere af hans bekanta. Tiden går fort i godt sällskap,
och tre timmar flögo bort innan våra vänner kommo
att erinra sig hästen och sitt egentliga ärende. De
bröto upp, men kommo öfverens om, att det vore synd
låta hästen draga på något annat än dem sjelfva,
hvarföre de åter styrde färden mot staden, der de togo in
på en af knekten välkänd krog; fången blef på nytt
Wohlthäter, och ännu tvänneglada timmar tillbringades
mellan skål och vägg, medan hästen stod och frös på
gatan. Då de lemnade krogen voro de i det sälla
tillstånd, som ej vill veta af något bekymmer eller tvång,
vare sig för sig sjelf eller andra, hvarföre hästen fick
frihet att draga dem hvarthän det behagade honom,
och han förde sina herrar förbi en ölstuga; men här
tog hans frihet slut för en stund, han bands vid
dörren, knekten och fången drucko öl och togo "flickan"
om lifvet; hon föste dock slutligen ut sina hjertnupna
gäster, hjelpte dem upp i vagnen, löste hästen och
lemnade’ tyglarne åt vaktknekten. Nu bar det af i vild
fart uppåt den ena storgatan och nedåt den andra,
under det inspektören i jublande fröjd svängde sin gråa
mössa i luften. Hästen hittade dock slutligen hem till
fängelsets ladugårdsbyggnader, hvarest de väntades af
en sergeant, som tog det värda paret i sin vård och
lät en annan vaktknekt taga hand om den hungriga
och tröttkörda hästen. Knekten fick, som ni veta,
afsked och fangen kom på spinneriet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
