Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.185
priset, låtit förleda oss att taga från denna hand. Men
då den klipske gubben morgonen derpå utsläpptes ur
den cell, som under dylika sälla stunder tjenade honom
till sängkammare, plirade han så förnöjd mot vår betjent,
att vi kände oss trygga.
Vi fingo dock inga närmare upplysningar af vännen
Samuel förr än långt fram på eftermiddagen, emedan
han icke allenast uträttade sin ganska dryga andel af
fängelsets ärender, utan äfven ombesörjde de flesta
inköpen för det högre befälets hushåll och derföre
oupphörligt var på språng emellan fångelset och staden.
Ändtligen kom den efterlängtade in på
redogörarekon-toret, hvarest de fleste af oss för tillfället befunno sig
i något ärende.
"Du kom i "berget" — cell —, Samuel," sade
den som reqvirerat tvålen.
"Ja, visst det, men det var ingenting vidare, och
Samuel kör inte i bråk, utan allt går rättvist till, och
jag köpte allt hvad herrskaperna befalt, tvål, och allt
hvad fruntimmerna skulle ha. Men se, jag träffade
en gammal bekant från lifstiden, en hygglig karl, som
fått sin frihet. "Go’ da’Samuel! du har fått förtroende,
ser jag," sa’ han.
"Förtroende!" svara jag. "Jag kan få för hundra
riksdalers kredit hos hvilken köpman jag vill, på min
gamla gråmössa. Jag köper upp kontant många saker
för fängelset och kunde köra i bråk med befälet, som
fick betala kalaset, men jag aktar mig för att flera
gånger komma i omständigheter, och i dag skall jag
betala åttatio riksdaler för hennes nåd direktörskan,"
sa’ jag. "Du är en stor karl, du," svarade han.
"Kom med in på källaren och drick ett glas öl," bjöd
jag, för se vi hade inte träffats se’n jag var på
lifstiden. Och så drack han sitt glas och jag drack mitt,
och det var ingenting vidare, utan jag betalte och han
tackade, men när vi skulle gå ut, tyckte jag det var
skam att inte ha bjudit en så gammal känning på en
pris snus, och så skulle jag ta upp min doga, och då
var plånboken, med de åttatio riksdalerna i, pötzväck . .."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
