- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
116

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.116

och blodsförlust, satt på en spånhög, stödd på sin
stridsyxa. Då bevakningen infann sig på stridsplatsen,
ansåg segraren kampen vara slutad, hvadan han steg
upp, bortkastade sin knif och medföljde utan motstånd
sina vaktare till cellerna; de slagne öfverlemnades i
läkarens vård, som tillbörligt var. Denna händelse
inträffade under senare delen af min strafftid.

Hvad Kula så ofta drömt om under denna min första
sommar på kontoret, angående Räfven, slog in på ett
ohyggligt sätt. Kula kom en morgon under
högsommaren rusande in i det rum, der jag och tre andra af
skrifvarne lågo och funderade om vi skulle lyda
morgonringningen och genast uppstiga. Kulas ansigte
uttryckte denna triumf, som öfverbringaren af en stor
nyhet erfar, äfven om nyheten är af sorglig
beskaffenhet. Ett fyrstämmigt: "Hvad står pår" och fyra
gestalter flögo upp i sittande ställning i bäddarne och
stirrade på Kula med fyra par ögon så vidöppna, att
sömnen förskräckt flög sin kos. Detta var just hvad
som uppmanade Kula att långpina vår nyfikenhet med
en förklarande inledning, om huru Räfvens bedrägerier
slutligen blifvit angifna och han sjelf entledigad från
sin plats som arbetsförman på ullspinneriet, men att
oviljan mot honom fortfarit, ty — här råkade Kula
förvilla sig in på sina drömmars område om hemliga
medbrottslingar i spinneriaffären, tills han på en gång
märkte, att han kanske var något för tydlig för att
endast tala om drömmar, en upptäckt, som kom honom
att straffa sig sjelf med ett knytnäfslag i pannan och
en ödmjuk afbön för det han förlängde vår "sittning".
Och så rusnde han in i händelsen och meddelade oss,
att vaktknekten, som posterade utanför det logement,
der Räfven bodde, förs! hört ett tungt fall mot dörren
och straxt derpå höga rop om hjelp; knekten gaf
genast signal till vakthafvande underofficern, hvarefter
denne anlände och öppnade dörren till logementet, på
hvars tröskel Bäfven låg med genomskuren hals,
badande i blod, och tvenne andra fångar — en zigenare
och en så kallad skojare — stapplade kring med svåra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free