Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kedja ej skulle bli bruten, räddade han några få, som skulle fortplanta detta slägte. Och så föddes million på million det ena århundradet efter det andra — och ledo och släpade här och störtades efter döden ner i helvetets afgrunder att der plågas at djeflar. — Men ende sonen till denne gud, kunde ej se detta ohyggliga skådespel. Han beslöt att frälsa slägtet och så steg han ned till denna jord och blef som en af oss. Och gud lade på honom hela förbannelsens tyngd, han slog honom för våra synder och sargade honom för våra öfverträdelser, han pressade fram blodsvett ur hans panna och när denne hans käre son ändtligen hängde der fastspikad på korset och bloden sipprade ut genom hans af spikarne genomborrade händer och fötter — då — då bredde sig ett försoningens leende öfver "Fadrens" anlete — detta offer var bättre än oxars och kalfvars blod — ende sonen korsfäst, ihjelpinad, förbannad af hela verlden — det tillfredstälde honom — det gjorde honom mild och nådig och så beslöt han att endast de, hvilka med honom kunde jubla öfver detta brott, skulle få komma till himlen — men att alla andra fortfarande skola efter döden kastas i helvetet.
Och det fins verkligen menniskor, som fröjdas öfver detta judarnes mord på Jesus — det fins s. k. teologer och prester, hvilkas högsta fröjd det är att skildra Jesu lidande och kval och för hvilka blodet och såren äro det dyrbaraste. Och för denna predikan, predikan om det gudomliga fadermordet, hvilken handling var den enda, som kunde göra honom deruppe glad, hafva väldiga dômer rests upp, stora katedraler; millioner kyrkor, bönehus och kapell bygts. Och massorna hafva nu under århundraden stömmat dit och fylt till trängsel de vigda rummen, och vid orgelns högtidliga musik hafva de i andakt sjungit hymner till ära åt korsfästelsen på Golgata, till lof och pris åt denne "Fader", som ej kunde förlåta sina barns synder med mindre än han såg sin mest älskade son pinas ihjel af grymma bödlar. Och lagar hafva stiftats som med det hårdaste straff belagt den, som vågat tala om denna handling utan vördnad och beundran, som i mensklighetens namn vågat protestera mot denna grymmaste, mest djefvulska gerning, som blifvit begången.
Men folket har börjat vakna. Hänförelsen öfver denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
