Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orcagna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4839
Orcagna—Ordina’ntia.
4840
ORCHIS MACULATA.
Fotografi.
nyttjades på sina håll in på 1800-talet. —
O r b i s terr a’r u m (lat. te’rra = jord,
land), bet. »ländernas krets», hela jorden.
Orcagna [årka’nnja], egentl. Andrea
di C i o n e, f. 1329, d. 1368. It. målare och
bildhuggare, verksam särskilt i Florens.
Hans mästerverk är det i gotisk stil
hållna altartabernaklet i kyrkan Or San
Michele i Florens (1359).
Orchida’cese. Monokotyledon växtfamilj,
omfattande omkr. 15 000 arter, de flesta
tropiska. Många av dem äro epifyter, ofta
saprofytiska.
Blomman har 6 kalkblad,
av vilka ett,
läppen, är större, ofta
försett med sporre.
Oftast förekommer
endast 1 ståndare,
sammanvuxen med
pistillens märke.
Frömjölet är i de
flesta fall
hopklib-bat till
sammanhängande massor
(p o 11 i’n i e r), ofta
försedda med små
skaft och
häftski-vor, medels vilka
de fastna vid
besökande insekter och
överföras till andra
blommor. Fröna äro
ytterst små.
Fruktämnet är ofta
under blomningen
vridet ett halvt varv
och vänder sig
under mognaden. I
Sverige äro
orkidéer jämförelsevis
sällsynta. Den
vanligaste torde vara
O’rchis macula’ta
(se O r c h i s!). Av
utländska orkidéer
odlas en mängd i
växthus. Av o.
er-hålles blott en enda
viktig handelsvara,
nämligen vanilj.
O’rchis. Växtsläkte (fam. Orchida’cece)
med ett flertal sv. arter, de flesta
kalkväxter. Vanligast äro O. macula’ta (J u n
g-fruMarisehand el. Fläckigt
nyckelblomster) med fläckiga blad och
violetta blommor och i en del trakter O.
sambuci’na (Adam och Eva) med
antingen gulvita el. mörkröda blommor.
O’rcus. I rom. mytologi namn på
dödsrikets gud; även benämning på dödsriket
självt. Jfr Pluto!
Orda’lier (angl. ordål = dom). Bet.
gudsdomar, oskuldsprov. Gudomligt utslag
i en rättstvist, ådagalagt genom ett yttre
tecken. Bland germanerna förekommo
särskilt det s. k. eldprovet el.
järnbörden samt vattenprovet. I det förra
fallet ansågs den anklagades oskuld
bevisad, om han oskadd kunde bära el. beträda
glödgat järn. Vattenprovet avgjorde den
anklagades oskuld antingen om han utan
att skadas förmådde med blotta handen
upphämta ett föremål ur en kittel med
kokande vatten eller om han sjönk efter
att ha nedkastats i vatten. Litt.: H. af
Trolle: Om ordalierna hos de germanska
folken (1915).
Ordblindhet el. a 1 e x i’. En art afasi’,
som endast drabbar läsförmågan och beror
på skada el. sjukdom i ett alldeles bestämt
ställe i vänstra hjärnbarken (hos
vänster-hänta på högra sidan). — Orddövhet,
motsvarande oförmåga att uppfatta det
talade ordet. Jfr Afasi!
Orden (lat. o’rdo = ordning). Sällskap
för humanitära, politiska, konstnärliga el.
andra ändamål. 2. Se O r d n a r !
Ordensbiskop. Ett 1783 inrättat ämbete
inom Serafimerorden. O., som är jämställd
med övriga biskopar, utses av konungen
utan förslag. Ämbetet har sedan 1883 varit
obesatt.
Ordensfiyn (Cato’cala). Ett släkte N a
1t-f 1 y n med grå framvingar och oftast
livligt färgade bakvingar. Larverna leva på
lövträd. 7 arter finnas i Sverige.
Ordina’ntia (lat.). Bet. förordning.
Under början av nyare tiden benämning på
kyrkostadgar (t. ex. Västerås’ o.) och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
