- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / IX. Mommsen-Pauli /
4807-4808

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ohlin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4807

Ohli’n—Oke’anos.

4808

Ohli’n, Bertil Gotthard, f. 1899.
Nationalekonom, prof, i nationalekonomi
vid universitetet i Köpenhamn 1924—1929,
sedan 1929 vid Stockholms högskola. O.
som har utgivit ett stort antal arbeten, bl.
a. Handelns teori (1924), Tullpolitiken och
dess verkningar (1926) har även anlitats
som internationell ekon, sakkunnig av N. F.

Ohlson. I. Karl Alfred O., f. 1868.
Bildhuggare, som bl. a. utfört flera
kyrko-dekorationer och Karl XIV Johans staty i
Örebro. II M ä r t h a Laura
Margareta O., f. 1876. Pianist, särsk. uppskattad
ackompanjatör och pianolärare. Led. av
Mus. ak. III. C a r 1 E r i k, O., f. 1891. Prof,
i kemi och geologi vid Alnarps
lantbruksinstitut 1924, kemi och kemisk farmaci vid
Farmaceutiska inst. sedan 1932.

Ohm [åm], Georg Simon, f. 1787, d.
1854. Tysk fysiker, som upptäckt den efter
honom uppkallade O h m s lag, enligt
vilken den elektriska strömmens styrka är
direkt proportionell mot potentialskillnaden
och omvänt proportionell mot ledningens
motstånd. Det senare är i sin tur direkt
proportionellt mot ledningens längd och
omvänt proportionellt mot dess
genom-skärningsyta. Den tekniska enheten för
motstånd, ohm, är 1 000 mill. gånger den
absoluta enhet, som enligt denna lag
motsvaras av absoluta enheterna för
strömstyrka och potential. (Jfr Absoluta
måttsystemet!). En ohm är praktiskt taget
motståndet vid 0° i en kvicksilverpelare
av 1,063 m:s längd och 1 kvmm:s
genom-skärningsyta.

Ohnet [ånä’], G e o r g e s, f. 1848, d. 1918.
Fransk förf, av en mängd populära romaner
med ämnen ur det borgerliga livet, varav
flertalet övers, till sv.

O’idipus (lat. Oedipus). Forngrek.
sago-hjälte, konung i Tebe, son till Laios och
sonson till Labdakos. Såsom en gudarnas
straffdom över labdakidernas ätt utsattes
O. för olycksödet att döda sin fader och
äkta sin moder utan att igenkänna
någondera. När sanningen upptäcktes, hängde sig
hans moder och maka och O. själv gick i
landsflykt, sedan han först utstungit sina
ögon. O:s olycksöde har skildrats i
sorge

spel av Sofokles, Ai skylos och Evripides,
senare av Seneca och Voltaire. Litt.: J.
Paulson: Oidipus-sagan i den grekiska
tragedien. A. M. Alexanderson:
Oidipussa-gans tragedi (i sv. tolkning). —
Oidipus-komplexet (el. Oedipus-, ödipus-), inom
psykoanalysen beteckn. för en gosses
kär-leksinställning till modern och den därmed
förknippade rivalinställningen gentemot
fadern, samt de föreställningar, som hos
barnet (medvetet och omedvetet) ansluta
sig därtill. Samma inställning hos en flicka
kallas det inv e’r s a O.-k omplexet.
Jfr Elek t ra!

Oise [oa’s]. 1. Biflod till Seine,
utmynnande 22 km nedanför Paris. Längd: 305
km, varav 138 segelbara. 2. Dep. i n.
Frankrike.

Ojibwa-indianer. Annat namn för C h i
p-p e w a-i n d i a n e r.

Ojrat. Autonomt område i s. Sibirien
(B. S. F. S. R.) i Altaibergen kring Obs
källor, ungefär så stort som Svealand.
99 500 inv. (1926). Huvudort: U 1 a’l a.

Oka [aka’]. Biflod fr. höger till Volga,
omkr. 1 500 km lång och en av Rysslands
viktigaste flodleder, segelbar fr. Orel.

Oka’pi (Oka’pia Johnsto’ni). Ett
Giraffdjur, som upptäcktes först 1900
och förekommer i Central-Afrika. Till
färgen är O. rödbrun med svarta och vita
ränder å benen.

Okarina. Se Occarina!

Okava’ngo. Annat namn för K u b a n g o.

Okayama [å’kajama]. Stad i Japan (s. v.
Hondo). 125 000 inv. (1925).

O. K. B. Förk. för Ostkustban an.

Okben. Se Okbåge!

Okbåge. Benbåge, som begränsar nedre
delen av tinninggropen. Under o. går
tugg-muskeln. O. bildas dels av o k b e n e t, som
är sammanvuxet med överkäksbenet och
ofta räknas till detta, dels av ett utsprång
fr. tinningbenet.

Oke’anos. I grek, mytologi en
personifikation av den världsström, som omsluter
och begränsar jorden, d. v. s. jordskivans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:46:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/9/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free