Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lupp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4119
Lupp—Luta.
4120
midformade klasar. Flertalet höra hemma
i v. Amerika. L. odlas huvudsakligen för
att öka jordens kvävehalt, då de
nedplöjas på hösten (gröngödsling). I Sverige
användas härtill huvudsakligen gul
lupin (L. lu’teus) och blå 1. el. k a f f
e-lupin (L. angustifo’lius), i s. Europa
odlas mest vit 1. (L. a’lbus).
Lupp (fransk, loupe) el.
förstoringsglas. Konvex lins, använd för
att erhålla förstorade bilder av ett föremål,
som placeras i linsens brännpunkt.
Sfä-riska avvikningar verka ofta störande,
men undvikas i aplanatiska 1.
Lupulin. Se Humle!
Lu’pus (lat.). Bet. varg. Tuberkulos i
huden och angränsande slemhinnor, oftast
uppträdande hos förut tuberkulösa
individer. Ansiktet angripes med förkärlek.
De karakteristiska frätsåren åstadkomma
ofta stympningar av näsa, ögonlock och
läppar. Behandling med koncentrerat
ultraviolett ljus (Finsenbehandling) är det
framgångsrikaste vapnet mot denna
sjukdom, men kräver lång tid.
Lur. 1. Metallinstrument,
naturinstrument, fr. bronsåldern, ofta S-format,
försett med munstycke och bred, rikt utsirad
mynningskant. Instrumentet är känt i ett
40-tal exemplar funna i Danmark,
Sverige, Norge och Nord-Tyskland samt
utgör ett viktigt belägg för en hög
musikkultur redan under denna tid här i
Norden. 2. Val 1-1. el. vallhorn.
Gammalt herdeinstrument av furu med
näverbeklädnad utan munstycke, till formen än
rakt, än böjt i halvbåge och än hopvikt
som en basun, numera mest i bruk i
Nord-Skandinavien och Schweiz samt hos de
slaviska folken. L. torde vara en
efter-bildning i trä av de gamla raka rom.
trumpeterna.
Lur. Socken i Göteborgs och Bohus län
(Tanums härad). 1 719 inv. (1932).
Lurendreja (lågt, lurrendrejen). Bet.
smuggla.
Lurista’n. Prov, i v. Persien, bebodd av
1 u’r e r, ett med kurderna besläktat
nomadfolk.
Lus. Se Löss!
Luse’rn. Annan stavn. för Lu z e rn (se
d. o.!).
Lusflugor (Pupi’para). En grupp platta
Tvåvingar med korta antenner och
starka klor. L. suga blod på andra djur.
Larverna utvecklas inom moderns kropp.
Hit hör den vinglösa Fårlusen
(Me-lo’phagus ovi’nus), samt den
vingebärande Hästflugan (Hippobo’sca
equi’-na).
Lusita’nia. 1. Under antiken romarnas
benämning på en del av Pyreneiska
halvön, ungefär omfattande det nuv.
Portugal. 2. Eng. passagerarångare om 31 500
ton, som av en tysk u-båt torpederades
1915, varvid över 1 000 människor
om-kommo. Händelsen väckte stor
indignation bl. a. i Amerika och bidrog till U.
S. A:s inträde i kriget.
Lustgas. Bet. för kvävoxidul (N2O), en
färglös gas med sötaktig lukt, som
erhål-les genom upphettning av
ammonium-nitrat. I små mängder inandad verkar 1.
berusande, i större mängder åstadkommer
den medvetslöshet, ehuru kortvarig. Den
användes särskilt förr vid enklare
operationer (t. ex. tandutdragning).
Lustgården. Tidskrift, sedan 1920 utg.
av Föreningen för dendrologi och
parkvård.
Lusthusporten. Se Blå Porten!
Lustre [lystr]. Se Lyster!
Lu’strum (lat.). Bet. eg. ett
reningsof-fer, som vart femte år frambars av
censorerna i Rom; femårsperiod.
Lut. Bet. för vattenlösning av
alkalihy-droxid (kalilut, natronlut).
Luta (arab, al-ud = tonverktyg). Ett
på 500-talet av araberna utbildat
knäppinstrument med välvd ljudkropp, lång
hals (med tvärband) och runt ljudhål. L.
är vanl. försedd med 6 strängar, nedtill
fästa vid en list på locket, vartill kan
fogas ett antal fria utanför gripbrädet
löpande bassträngar, då kallad t e o r b. Av
morerna överfördes 1. till Spanien och
Sicilien, blev på 1500-talet det förnäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
