Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3639
Kris.
3640
kare, guldet steg i pris. Då guldet
emellertid var värdemätaren vid varuaffärer,
innebar guldvärdets stegring automatiskt
ett motsvarande prisfall på alla varor. Så
inleddes världskrisen 1929—32.
Den började urspr. i form av en vanlig
handelskris. Produktionen i de flesta
länderna hade stegrats för hastigt, överallt
ökades varulagren, medan konsumenterna
och detaljhandlarna voro återhållsamma
med sina inköp i väntan på fallande
priser. I Tyskland började krisen redan
1928, när de utländska lånen upphörde.
De tyska bankerna skaffade sig
visserligen fortfarande kortfristiga krediter i
utlandet, men läget blev allt osäkrare.
Prisfallet gick i första hand ut över råvaror
och livsmedel. Jordbrukarna överallt i
världen fingo svåra tider. De länder,
vilkas export huvudsakligen utgöres av
jordbruksprodukter och mineraliska råvaror,
fingo allt mindre betalt för sin export,
medan de fortfarande fingo betala ganska
höga priser på de importerade
industrivarorna. Det blev allt mindre pengar över
för förräntning och återbetalning av
utlandsskulderna, och slutligen måste större
delen av de sydamerikanska republikerna
helt inställa sina utlandsbetalningar. De
av dessa stater utsläppta obligationslånen
sjönko till endast en bråkdel av sitt
ursprungliga värde. På hösten 1929
inträffade också den oundvikliga katastrofen på
aktiemarknaderna, framför allt i New
York, där man trott, att ej ens en svår
intern, handelskris skulle kunna nämnvärt
skada landets näringsliv. Man började bli
lyhörd för Tysklands klagomål och trodde
sig kunna hejda krisen genom en revision
av Dawesplanen.
I all hast och under stark påtryckning
från den amerikanska storfinansens sida
tillkom Youngplanen. Tyskland fick
det s. k. Younglånet på 300 mill. dollar
och dessutom tändstickslånet på 500 mill.
mark samt ett lika stort intern,
banklån av ett bankkonsortium under
ledning av firman Lee, Higginson & Co.
Tack vare detta kunde Tyskland fortsätta
skadeståndsbetalningarna ända till 1931,
och det egentliga sammanbrottet uppsköts.
Handelskrisen antog emellertid allt
farligare former. De sydost-europeiska
jord-bruksstaternas ställning blev allt svagare,
prisfallet fortsatte i allt hastigare tempo,
det intern, handelsutbytets värde sjönk i
samma utsträckning. Den i Youngplanen
fastställda skadeståndsbördans tyngd
ökades i samma mån prisfallet fortskred, då
Tyskland var tvunget att exportera allt
större varumängder för att kunna täcka
betalningarna till utlandet.
Staterna började att vidtaga
avspärr-ningsåtgärder mot alltför riklig import,
som hotade lamslå deras egna
industrier och försvaga deras valutor. Gång
efter annan framkastades tanken på
allmänna tullnedsättningar och på
bildandet av ett stort tullområde, som
skulle omfatta största delen av den
europeiska kontinenten (Europas Förenta
Stater el. Paneuropa). Men
Frankrike hade vid kammarvalen 1928 åter fått
en nationalistisk majoritet, och dess
regeringar intogo en nästan lika oförsonlig
hållning som före 1924. Den intern,
tullplanen strandade på Frankrikes motstånd
i början av 1931. Då framlade Tyskland
och Österrike ett projekt angående en
tullunion och inbjödo även andra stater att
ansluta sig. Planen väckte åtskilliga
sympatier i sydost-europeiska finans- och
jord-brukskretsar, men sågs av Frankrike med
oblida ögon. Tullunionen mellan Tyskland
och Österrike uppfattades som en början
till en politisk sammanslutning dessa
länder emellan. Franska regeringen gjorde
därför allt för att förhindra projektets
genomförande.
Den politiska spänningen
växte så mycket mera som den
katastrofala ökningen av arbetslösheten i
Tyskland medfört en radikalisering av
massorna i detta land och riksdagsvalen hösten
1930 slutat med ett jordskred, som sopade
bort största delen av de måttfulla
partierna till förmån för nationalsocialisterna.
De franska bankerna drogo nu
målmedvetet sina krediter tillbaka från Tyskland.
Även holländska, schweiziska och framför
allt amerikanska banker blevo oroliga och
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
