Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommensurabel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3511
Kommensura’bel—Kommitté.
3512
t e n, sjöofficer med rang mellan
kommendör och kapten; kommendörkapten av 1: sta
graden motsvarar överstelöjtnant, av 2: dra
graden major inom hären. —
Kommendörsätter, adliga ätter, som
härstamma fr. kommendörer av Svärds- och
Nord-stjärneordnarna, vilka 1778—1809
introducerades på Riddarhuset.
Kommensura’bel (lat. commensura’bilis
= mätbar). Bet. mätbar med samma mått.
Mots: inkommensurabel.
Kommenta’r (lat. commenta’rium). Bet.
förklara anmärkningar till en skrift,
utläggning. — Ko mm e n t a’t o r, en som
kommenterar. — K o m m e n t e’r a,
förklara, utlägga.
Komme’rs (fransk, commerce, lat.
com-me’rcium). Bet. handel, varuutbyte. I tyskt
studentliv namn på dryckeslag, som äger
rum enl. traditionella ceremonier. —
K o m m e r s i e’l 1, hörande till handeln.
Kommerseråd (av kommers). Se K o
m-mer skollegium!
Kommersiella meddelanden. Av
Kommerskollegium två ggr i månaden utgiven
tidskrift med artiklar i ekonomiska,
statistiska och näringspolitiska frågor, samt
redogörelser för vissa av kollegiet
handlagda frågor. Månadsstatistik över
utrikeshandeln och kvartalspublikationen
Ekonomisk Översikt medfölja som bilagor.
Kommerskollegium. Ett svenskt
centralt ämbetsverk, grundat under drottning
Kristinas tid och nu lydande under
handelsdepartementet. Dess uppgift är att följa
utvecklingen av rikets handel, sjöfart,
industri, bergshantering, hantverk och slöjd
samt främja dessa näringar. Det består av
en generaldirektör och 6 byråchefer, av
vilka 5 kallas kommerseråd.
Kommini’ster (lat. con = med och
minister = tjänare). En i vissa pastorat
förekommande prästerlig
befattningshavare, kyrkoherdens närmaste man i
församlingen.
KommBss- [uttal även kå’miss] (förk.
av kommission). Vanl. sammansättningsled
vid beteckning för varor, som i mycket
stora mängder tillverkas för statens
räkning och lämnas i kommission åt
försäljare, t. ex. k.-bröd, k.-kläde. — Vara i
kommissen, slanguttryck för
exercera.
Kommissa’rie (lat. commi’ttere =
anförtro). 1. Fullmäktig, ombud i allm. 2. I
sammansättningar titel på vissa
tjänstemän, t. ex. poliskommissarie,
telegrafkommissarie.
Kommissio’n (lat. commi’ttere =
anförtro). 1. En kommitté för viss utredning
el. annat gemensamt uppdrag. 2. Uppdrag
för en person, kommissionär, att
för annans, kommittents, räkning
men i eget namn försälja el. inköpa varor
el. värdepapper. Ex. på
försäljningskom-missionär: bokhandlare. Om
kommissionä-ren är köpman och uppdraget faller inom
området för hans rörelse, kallas han h a
n-delskommissionär och avtalet
handelskommission. Mots. är c
i-vilkommissionär, resp.
civilkommission. Det förra slaget k. är
underkastat strängare rättsregler än det
senare. — Att »mottaga varor i k.»
innebär, att mottagaren endast är
betalnings-skyldig, för vad han lyckas sälja. Mots.
är att »mottaga varor i fast r ä
k-n i n g». ■—- Kommissionsaffär, ett
affärsföretag, som mottager varor i k.
3. Provision, gottgörelse.
Kommissionskontor. Privat
platsförmed-lingsbyrå. K. benämnes även a r
betsko n to r el. fästekontor.
Kommissionä’r. 1. En person, som har
i uppdrag att för annans räkning men i
eget namn försälja el. inköpa värdepapper
el. annan lös egendom. Se
Kommission! 2. En person, som förmedlar
anställning av tjänstefolk etc. 3. En i
domstol, ämbetsverk o. s. v. anställd person,
som mot fastställda arvoden bistår
allmänheten med att ingiva och uttaga
handlingar, lämna upplysningar etc.
Kommitté (lat. commi’ttere =
anförtro) . Bet. nämnd, som utreder en viss
fråga.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
