Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kakiplommon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3255
Kakiplommon—Ka’lcium.
3256
användes till sport- och arbetskläder, dels
för dettas vanligaste färg, brungult el.
brungrönt. K. användes bl. a. till eng.
härens uniformer.
Kakiplommon el. k a k i f i k o n.
Frukterna av Dio’spyros ka’ki. Se D i o s
py-r o s!
Kakody’1 (grek. ka’kodmos =
illaluktande). En kemisk radikal,
dimetylarse-nik (CH3)2 • As-. Denna bildar många
föreningar, bl. a. k a k o d y 1 s y r a,
(CH3)2 • As • OOH, som har medicinsk
användning, och d i k ak o dy’l (även kallad
enbart kakodyl) (CH3)2 • As • As • (CH3)2,
en färglös, lättrörlig, självantändlig och
ytterst giftig vätska med vidrig lukt, vilken
fått användning som stridsgas.
Kakofoni’ (grek. kako’s = dålig och
fone’ = ljud). Bet. missljud som verkar
obehagligt på örat.
Kaktusfikon el. Indiska fikon.
Frukterna av den i Syd- och
Mellan-Amerika inhemska Opu’ntia fi’cus i’ndica (fam.
Cacta’cece). Den odlas flerstädes, bl. a. i
Kalifornien och i Europa på Sicilien och i
Spanien.
Kaktusväxter. Se Cactace®!
Kal. Förk. för kalori.
Ka’la-a’zar (hindustani). Bet. den
svarta sjukan. Tropisk infektionssjukdom
framkallad av ett encelligt djur
{Trypanosa’-ma). K. utmärkes av bl. a. blodbrist, stark
mjältför stor ing och en mörkfärgning av
huden, som givit sjukdomen dess namn.
Kalabali’k (turk.). Bet. tumult. K. i
B e n d e r kallas den strid som den 1 febr.
1713 utkämpades mellan Karl XII och hans
folk å ena sidan och turkar och‘tatarer å
den andra i det s. k. kungshuset i byn
Var-nitza, ett par km fr. Bender, varvid
konungen blev tillfångatagen.
Kalaba’rbönor. De giftiga fröna av
Phy-sosti’gma veneno’rum (fam. Legumino’sce),
inhemsk i v. Afrika. De innehålla en
alkaloid, fysostigmi’n, som användes i
medicinen.
Kala’brien. Landskap i s. Italien.
Kalaha’ri. Stäpp- och ökenområde i
Afrika. K., som ligger 700—1 000 m. ö. h.,
är till större delen avloppslöst och rikt på
saltsjöar och saltträsk. Busksnår, akacior,
torrskog och riklig gräsväxt karakterisera
olika delar av K. Västligaste K. är delvis
uppodlat av européer. I övrigt utgöras
inv. främst av hottentotter och buskmän.
Kalama’ta. Stad i s. Grekland
(Pelopon-nesos) vid en vik av Medelhavet, med
sidenfabriker och handel med
jordbruksprodukter. 29 000 inv. (1928).
Kalamazoo [kaelemoso’]. Stad i n. ö. U.
S. A. (Michigan). 55 000 inv. (1930).
Kalamite’t (lat. cala’mitas). Bet. olycka.
Kala’nder (fransk, calandre av lat.
cy-IPndrus = vals). Maskin för pressning el.
glättning av vävnader och papper.
Kalaure’ia. ö i Eginabukten n. v. om
landskapet Argolis å halvön Morea, bekant
gnm Demostenes’ självmord därstädes 322
f. Kr. Den heter numera P o r u s.
Kalcedo’n (av staden Chalke’don).
Kvartsmineral med jämnt el. mussligt
brott och grumlig färg. Färgvarieteter
av k. äro k a r n e o’l (gulröd el. röd) och
krysopra’s (grön), vilka användas till
smycken.
Kalce’don. Annan stavning för C h a
1-k e d o n.
Kalcine’ra (lat. calx = kalk). Upphetta
under lufttillträde, så att vatten m. fl.
flyktiga ämnen bortgå och organiska m. fl.
brännbara ämnen förbrännas.
Kalcit. Se Kalkspatl
Ka’lcium (lat. calx — kalk). Tvåvärdig
metall med atomnummer 20, atomvikt
40,07, spec. vikt 1,52 och smältpunkt 800°,
den vanligaste av de alkaliska
jordartmetallerna. Kem. tecken Ca. K. förekommer i
naturen som karbonat (CaCO^, i kalksten,
kalkspat, marmor, krita, aragonit), som
silikat (i fältspat, glimmer och en mängd
andra bergarter), som fosfat (i apatit),
som fluorid (i flusspat) och som sulfat
(CaSOt, i gips och alabaster). Metallen
er-hålles genom elektrolys av smälta k.-salter;
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
