Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnek ... - Järnvåg - Järnvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3223
Järnspat—Järnvägar.
3224
ovan rostbrun, under grå fågel.
Näbbkanterna äro inböjda, varigenom j. liknar
sparvarna, med vilka den dock ej är släkt. Den
häckar i n. Sverige och är flyttfågel. Boet
bygges i täta snår, äggen äro 5—6 och
blågröna.
Järnspat. Se J ä r n!
Järnsvamp. Den lättoxiderade,
svamplika massa av järn, som erhålles då
järnmalm reduceras utan att det bildade järnet
smältes.
Järn trä. Beteckning för hårda träslag,
härstammande från många olika tropiska
träd.
Järnverksf öreningen. En
sammanslutning av järn tillverkare och järnexportörer
för tillvaratagande av särsk.
exportintressena. J. bildades 1889.
Järnvitriol. Se Ferroföreningar!
Järnvåg. En upplagsplats, där det fr.
järnbruken kommande järnet förr skulle
uppläggas, förvaras och vägas, innan det
skeppades. 1864 upphörde denna
skyldighet, och j. nedlades sedermera så
småningom.
Järnvägar. Alla viktiga järnvägslinjer i
de flesta länder ha en spårvidd av 1,435
m och kallas normalspåriga. I det gamla
ryska rikets områden äro huvudbanorna
bredspåriga, huvudsakligen av militära
hänsyn, och ha en spårvidd av 1,525 m.
1 Spanien och Australien, ävensom på
Irland äro banorna ännu bredspårigare. De
japanska järnvägarna ha en spårvidd av
endast 1,067 m. För lokala behov eller för
mindre viktiga linjer användas överallt
smalspåriga banor, d. v. s. järnvägar med
mindre spårvidd än 1,435 m, enär
anläggningskostnaderna bli betydligt lägre,
särskilt i mark, som fordrar mycket
terrasse-ring och schaktning. Vid anläggningen av
nya banor tages hänsyn till om den nya
linjen skall inordnas i den allmänna
trafiken, om trakten kring banan äger
utvecklingsmöjligheter eller om den blott
skall tjäna lokalt behov.
Själva linjen består av en
underbyggnad, banvallen, med broar, tunnlar m. m.,
och en överbyggnad, skenor (räls) med
tillhörande skarvjärn, bult och spik samt
syl-lar (slipers) vid vilka skenorna äro fästa.
De äro vanligtvis av trä, men i
skogfattiga områden ofta av järn. En
järnvägsskena är vanl. omkr. 10 m lång men
växlar ansenligt i fråga om grovlek. På de
tyngsta järnvägsskenorna på mycket
trafikerade eller med många kurvor försedda
banor väger varje meter av skenans längd
50 kg. De tyngsta skenorna på Sveriges
och Norges järnvägar väga omkr. 40 kg
metern. Drivkraften var länge enbart
ånga, men sedan några årtionden har,
särskilt i trakter med stora vattenfall, den
elektriska driften kommit allt mer i bruk.
Den har utvecklat sig från de elektriska
spårvägarna och kan med fördel användas
överallt, där man behöver talrika tåg med
endast ett fåtal vagnar.
Järnvägar byggas såväl av staten,
statsbanor, som av enskilda. I England och
U. S. A. äro så gott som alla banor byggda
av enskilda bolag. Före världskriget ägde
Tyskland det värdefullaste och största
statsbanenätet i världen, men genom
särskilda överenskommelser efter kriget äro.
numera de tyska linjerna kontrollerade av
ett internationellt finanskonsortium. I
Sverige äro ngt mindre än hälften av alla
viktigare järnvägslinjer statsbanor. År
1931 hade statsbanorna en längd av 6 641
km, alla normalspåriga, och de enskilda
järnvägarna 6 385 km normalspåriga och
3 783 km smalspåriga linjer.
Redan i forntiden forslades i Indien,
Persien och Egypten vagnar med tunga
laster på spår, som inhuggits i sten el. i
själva klippgrunden. Under medeltiden
glömde man bort detta transportsätt.
Under 1600- och början av 1700-talet
begagnade man vid gruvorna i England och
Tyskland banor med spår av trä. 1767 är
antagligen det första år, då man började
använda skenor av gjutjärn. Drivkraften
var hästar; uppför branter användes fasta
ångmaskiner. Det första användbara
lokomotivet byggdes 1803 för en gruvbana i
Wales. De första lokomotiven hade en
hastighet av högst 6 km i timmen, men sedan
svensken John Ericsson uppfunnit en ång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
