Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istider - Istmus - Istorp - Istrati, Panait - Istrien - Istrum - Isvestija - Isvolskij, Alexander Petrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3095
1’stmus—Isvo’lskij.
3096
rade terrängformer. Under sin rörelse
släpar nämligen en landis med sig lösa
jordlager, splittrar berggrunden, där
denna är sprickig, och avslipar densamma.
Klipporna erhålla rundade, slipade former,
glaciärrefflor ristas in i deras yta
och vittna om isens rörelseriktning. Block,
stenar, grus och sand bäddas in i isens
undre del och släpas sedan under
sönder-malning och gnidning mot isranden.
Såsom flyttblock kunna de långt från
sin ursprungliga plats bära vittne om
istransporten. Vid isranden avsätta sig vid
isens avsmältning de inneslutna
jordmassorna såsom moräner, än såsom breda
gördlar med oregelbunden, småkullig yta,
backlandskap, än såsom långa mot
isens rörelseriktning vinkelräta ryggar,
ändmoräner, än i form av
långsträckta kullar i isens rörelseriktning,
oftast avsatta mot någon ojämnhet i
berggrunden, drumlins. Vattnet under isen
har också utformat landskapet och
åstadkommit avlagringar, som emellertid
genom nötningen och slipningen i vattnet
bestå av rundade, slipade grusmassor,
avsatta i form av rullstensåsa-r och
rullstensfält. I de ojämna avlagringarna
uppkommo otaliga sänkor, i vilka ofta
i n s j öar finnas. De ha också ofta
avdämt de gamla floddalarna, tvingande
älvarna att söka sig nya lopp, varigenom
flodsystemen fått en geografiskt sett ung
prägel med talrika vattenfall och
forsar, omväxlande med lugnvatten, sel.
Av istäckets tyngd nedtrycktes landet,
så att vid i:s slut stora delar av mellersta
Sverige och kustlandet befunno sig under
havsytan (jfr Landhöjning!). Någon
säker förklaring till i:s orsaker har man
ännu ej funnit, men sannolikast
förefaller, att de sammanhänga med
växlingar i polernas läge eller solstrålningen.
Jfr Jökel, Jökelbord! Litt.: A. G.
Högbom: Istiden (Verd. Småskr. n:r 6).
C. Caldenius och R. Sandegren: Vårt
land under och efter istiden (1925).
1’stmus (lat.) el. I s t m o’s (grek.). Näs,
en smal landförbindelse mellan en halvö
och det fastland, varifrån den utgår.
Under antiken användes ordet I. särskilt om
näset vid Korint, som sammanband halvön
Peloponnesos med det egentliga Hellas.
•—-I’s tmiska spelen, ett av det antika
Greklands stora religiöst-nationella
festspel, som firades varannan vår el. sommar
på Istmus och bestodo av tävlingar i
löpning, brottning, ridning, körning,
skaldekonst och musik.
Istorp. Socken i Älvsborgs län (Marks
härad). 1 130 inv. (1931).
Istra’ti, P a n a i t, f. 1884. Pransk förf,
av rumänsk börd. Till sv. ha av hans verk
översatts bl. a. de självbiografiska Kyra
Kyralina (1924, övers. 1926) och Uoncle
Anghel (1924, övers. Onkel Anghel 1928).
I’strien (it. 1’stria}. Till Italien (prov.
Venezia Giulia e Zara) hörande halvö i
Adriatiska havet, s. om Trieste. Halvön är
bergig och har ett varmt, torrt klimat.
Befolkningen är till större delen jugoslavisk.
Den största hamnen är Pol a. De
viktigaste städerna äro Trieste och P o 1 a.
I. hörde i forntiden till Illyrien, erövrades
på 100-talet f. Kr. av romarna och
förenades av Karl den store med det frankiska
riket. Efter växlande öden kom I. till
republiken Venedig, dit större delen hörde,
tills Österrike 1797 förvärvade denna del
för att dock nödgas avstå den till Italien
1805. I. kom åter till Österrike 1813 och
1919 (genom freden i S:t Germain) till
Italien.
Istrum. Socken i Skaraborgs län (Valle
härad). 428 inv. (1931).
Isvestija [isvje’stija] (rysk.). Bet.
underrättelser. Daglig Moskvatidning,
grundad 1907, organ för Sovjetunionens och
Sovjetrysslands regering och myndigheter.
Tidningen, vars upplaga uppges till c:a
800 000 ex. (1931), publicerar
rådsrepublikernas lagar och förordningar samt
utri-keskommissariatets meddelanden. Den är
Sovjetunionens viktigaste politiska organ
och intar i allmänna kulturfrågor en
tämligen moderat hållning.
Isvo’lskij, Alexander Petrovitj,
f. 1856, d. 1919. Rysk diplomat,
utrikesminister 1906—10, ambassadör i Paris
1910—17, varvid han bidrog att skärpa de
motsatser mellan å ena sidan Frankrike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
