Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hannikainen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2675
Ha’nnikainen—Hansen.
2676
varigenom krigsskådeplatsen flyttades fr.
Spanien och Gallien till italisk mark, och
hans därpå följande segrar över romarna
vid Ticinus, Trebia, Trasumenus och
Can-nae (218—16). Segrarna bragte dock ej den
anslutning från Roms italiska lydländer,
som H. hoppats, och hans läge försämrades
alltmer under de tretton år, som han ännu
med hären tillbragte i Italien. År 203
hem-kallades han mot sin vilja till Afrika, där
romarna under Scipio gjort en
landstigning; mot denne led han nästfoljande år
det avgörande nederlaget vid Zama. Efter
den hårda freden 201 arbetade han som
suffet (styresman) med framgång på inre
reformer och återställande av Kartagos
makt men nödgades 195 fly till Syrien
undan romarna, som krävde hans utlämnande.
I Mindre Asien fortsatte han vid skilda
hov sin mot Rom riktade politiska
verksamhet. Då konung Prusias av Bitynien
beslöt utlämna honom till Rom, tog han
sitt liv. H. var det rom. världsväldets
farligaste motståndare.
Ha’nnikainen, Toivo 11 m a r i, f. 1892.
Finl. pianist och tonsättare, vilken på sina
framgångsrika turnéer även besökt
Sverige.
Hanno’ver, Emil Viggo, f. 1864, d.
1923. Dansk konsthistoriker och
museiman, förf, av flera skrifter i sitt fack.
Hannover [-å’ver]. 1. Provins i v.
Preussen, före 1866 konungarike. 2. Huvudstad
i H. 1, en av n. v. Tysklands stora
industristäder (maskinindustri), med delvis
bevarad medeltida bebyggelse. 443 000
inv. (1930).
Hannäs. Socken i Kalmar län (N. Tjusts
härad). 1 245 inv. (1931).
Hanoi. Huvudstad i Franska Indo-Kina,
Tonkins samfärdsmedelpunkt och stor
industristad. H:s hamnstad är Haiphong.
H. har universitet och vetenskapliga
institutioner för utforskande av Bortre Indiens
kultur. 130 000 inv. (1929).
Hanotaux [anåtå’], Albert Au g.
Gabriel, f. 1853. Fransk politiker och
betydande historisk förf., led. av Fr. ak.
90 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
och av Ständiga skiljedomstolen i Haag,
ombud i N. F.
Ha’nrej. En impotent el. bedragen äkta
man. Ordet anses komma av tysk. Hahn
= tupp och Reh = rådjur samt syfta på
en gammal sed att vid kastrering
avskära kapunernas sporrar, vilka som
igen-känningstecken sattes i kammen, där de
vuxo fast och liknade horn (»bära, få
horn»).
Hans. Förk. namnform för Johannes. •—
— Hans, f. 1455, d. 1513. Dansk konung
(fr. 1481), även konung av Norge (fr.
1483) och under namn av Johan II i
Sverige (1497—1501), varifrån han
fördrevs av Sten Sture.
Hansan el. hanseförbundet
(antagligen av gotisk, hansa = krigarfölje).
Ett under medeltiden ryktbart
stadsförbund av huvudsakligen tyska städer, vars
syfte var monopol på handeln på Östersjön
och angränsande vatten. Ett 90-tal städer,
hansestäder, däribland Stockholm
och Visby, ha tillhört h. Dess makt bröts
under 1500-talets förra hälft i kampen
mot Sverige och Danmark och mot den
holländska och engelska sjömakten. En
kvarleva av h. äro de fria riksstäderna
Hamburg, Bremen och Lubeck, vilka ända
in på 1800-talet voro förenade i ett
förbund och än i dag kallas hansestäder. —
H an s e a’t e r, medl. av hansan,
invånare i hansestäderna. Litt.: E. G. Nash:
Hansan, dess historia och romantik (1931).
Hansen, David, f. 1880. Affärsman,
politiker, sedan 1930 statsråd och chef
för handelsdepartementet i ministären
Ekman.
Hansen, Fredrik Vilhelm, f. 1862,
d. 1929. Väg- och
vattenbyggnadsingenjör, under vars ledning Sveriges statliga
kraftindustri utvecklats, generaldirektör
och styresman för Vattenfallsstyrelsen
1916—28, led. av Lantbr. ak. och Ing. vet.
ak.
Hansen. I. Christian Fredrik H.,
f. 1756, d. 1845. Dansk arkitekt, en av
nyklassicismens främste målsmän inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
