Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2501
Grekland.
2502
södra Italien och Sicilien, vilka
koloniserades från G. Detta grek, kulturområde
utgjorde dock aldrig någon politisk enhet,
utan G. var under hela forntiden
splittrat i en mängd småstater, var och en med
en stad som kärna. De förnämsta voro
Aten, Sparta, Tebe och Korint. Den
politiska utvecklingen i smårikena var dock
tämligen likartad: efter att ursprungi. ha
styrts av konungar, kom staten i händerna
på ett adelsråd, som i sin tur vanl.
störtades av en s. k. tyrann, vilken med
en-våldsmakt genomförde välbehövliga sociala
och juridiska förändringar av stundom
revolutionär art. Tyranndömet ägde dock
i regel bestånd blott några årtionden och
efterträddes vanl. av en republik på mer
el. mindre bred demokratisk grund. Denna
utveckling, som i regel avslutades omkr.
500 f. Kr., hade givetvis ej enahanda
förlopp i alla stater: i Sparta avskaffades
exempelvis aldrig konungadömet, som där
utövades av två samregenter. Denna stat
bevarade också hela antiken igenom ett
mer aristokratiskt samhällsskick än de
flesta andra, bl. a. beroende på att den
behärskades av en fåtalig invandrad stam,
som icke blandade sig med de
underkuvades ättlingar. Tiden omkr. 500 f. Kr.—
omkr. .340 f. Kr. är den grek, kulturens
storhetstid, då särskilt i Aten skapades
litterära, konstnärliga och vetenskapliga
verk av ett värde, som varit av
mönster-givande betydelse för Europa genom
århundraden. Politiskt kännetecknas tiden
omkr. 500—omkr. 480 f. Kr. av en
nationell samling, riktad mot det persiska
storrikets livsfarliga hot mot grekernas
politiska och kulturella frihet och egenart,
ett hot, som avvisades genom de ärorika
s. k. perserkrigen. Sedan den yttre
fienden besegrats, sönderfrättes emellertid G.
av de små stadsstaternas inbördes
rivalitet, som fick uttryck i att statsförbund
bildades kring någon av de mäktigare
staterna, varefter detta förbund, ofta med
krigiska medel, sökte påtvinga andra
stater medlemskap och sedan stundom både
övade tryck på deras frihet och finansiell
utsugning av de enskilda staternas
kas
sor. Ledare för sådana statsförbund voro
Aten, vars hegemoni varade omkr. 480—
omkr. 405, och Sparta, som i de för G.
ödeläggande s. k. peloponnesiska
inbördeskrigen 431—404 förintade Atens makt och
blev G:s ledande stat till omkr. 370, då
Tebe för någon tid innehade hegemonien.
Hela denna G:s splittring i rivaliserande
stadsstater, varvid somliga sökte stöd hos
Perser-riket medan deras konkurrenter
förde krig däremot, hade emellertid
ogynnsam inverkan på samhällslivets trygga
utveckling. Då konungarna av Makedonien,
G:s norra grannland, omkr. 350 f. Kr.
började inblanda sig i G:s politik, mötte
de därför hos många greker villighet att
uppge särstaternas politiska oberoende och
ingå i en makedonisk storstat, som även
skulle omfatta hela G. Detta makedoniska
program förverkligades, dock ej utan
väpnat motstånd fr. tredskande grek, stater,
av konung Filip av Makedonien 338 f. Kr.
Under dennes son Alexander den store
(335—323 f. Kr.) utvidgades riket
betydligt genom dennes härtåg till det persiska
riket och omfattade nästan hela den då
kända världen men föll sönder vid hans
död. G. förblev under makedoniskt
inflytande, ehuru flera försök gjordes att
lösrycka det därifrån, tills romarna 168 f.
Kr. underkuvade det makedoniska
konungariket; 146 f. Kr. blev G. en rom. provins.
Den tid, som inbröt med Alexander, den
s. k. hellenistiska, präglades av att hela
Medelhavsområdet blev en enda kulturell
enhet, varvid de grek, kulturelementen
förhärskade: grekiskan blev världsspråk
i hela det stora rom. riket. Däremot
minskades själva G:s betydelse både politiskt,
ekonomiskt och kulturellt: politiskt
behärskade romarna världsutvecklingen, och
den internationella grekspråkiga kulturens
härdar voro framför allt de grek,
»kolonier» som under århundradena 400—200
f. Kr. anlagts i Främre Asien (Pergamon,
Antiokia), Nord-Afrika (särsk. Alexandria)
och de v. Medelhavsländerna (särsk. på
Sicilien och i s. Italien, det s. k.
»Stor-Grekland»). När rom. riket 395 e. Kr.
slutgiltigt delades i ett väst- och ett östrom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
