Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flotation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2065
Flugsnappare—Flundror.
2066
Flugsnappare (MuscPcapa). Ett släkte
Tättingar med kort och. bred näbb och
framåtliggande fjäderborst vid näbbroten
och kring näsborrarna. De leva av
insekter. Vintern tillbringa de i Afrika och n.
Indien och ankomma hit i mitten av maj.
De viktigaste arterna äro Grå f.
(Mus-ci’capa fice’dula) och Svar t-v i t a f.
(M. atricapi’lla). Bägge äro vanliga i hela
Sverige. De måste anses som synnerligen
nyttiga djur och äro fridlysta.
Flugsvampar (AmanPta). Undersläkte
av svampsläktet Aga’ricus. F. utmärkas
av, att hela svampen från början
inneslu-tes i två hyllen, varav det ena blir kvar
dels som vårtor å hatten, déls som en
uppåtriktad kam vid fotens lökliknande
bas, medan det andra liksom hos många
andra svampar bildar en ring å foten.
Sporerna äro vita, och skivorna bibehålla
därför sin vita färg även hos den fullt
utvuxna svampen. F. äro giftiga; dock
kan Rodnande f. (Amani’ta
rube’-scens) användas efter förvällning. Den
har rödbrun hatt med små grå vårtor och
blir som äldre rosafärgad inuti. Farligast,
på grund av att de kunna förväxlas med
snöbollschampinjon, äro Vita f. (A.
viro’sa) och Lömska f. (A. bulbo’sa).
De igenkännas på den löklika fotbasen, på
lukten, som är rättikartad el. erinrar om
rå potatis, samt framför allt på de
alltid vita sporerna och skivorna.
Brandgula f. (A. musca’ria) med gulröd el.
röd, vårtig hatt är vanlig i lövskog. Den
BRANDGUL FLUGSVAMP. Fotografi.
användes isynnerhet förr i världen till
fluggift. Det främsta giftet i f. är
alkaloi-den m u s k a r i’n, men även andra gifter
förekomma.
Fluidite’t (lat. flu’idus = flytande).
Inom fysiken graden av lättrörlighet hos en
vätska. F. beror på vätskans inre
friktion; ju större denna är, desto mindre är
f. Jfr Viskositet!
FluAdum (lat.), plur. f 1 u’i d a. Bet.
vätska, ngt i flytande form. Förr
betecknades även elektricitet och magnetism som
fluida, emedan de syntes liksom flyta över
från ett ämne till ett annat.
Fluktuatio’n (lat. fluctua’re = svalla).
Bet. ostadighet, vågrörelse, föränderlighet.
— F 1 u k t u e’r a, stiga och falla, växla,
förändras.
Flundre. Härad i Älvsborgs län.
Flundror (Pleurone’ctidce). En familj
Taggfeniga med starkt hoptryckt
kropp, långa rygg- och analfenor samt
långt fram sittande bukfenor. Då en f.
först kommer ur ägget, liknar den ett
vanligt fiskyngel med symmetrisk kropp,
men så småningom förskjutas bägge
ögonen åt ena sidan och fisken börjar simma
med denna sida uppåt, intagande ett
horisontalt läge i vattnet i st. f. det vanliga
vertikala. Övre sidan blir mörkare färgad
och något mer välvd än den undre
vitak-tiga. Som fullvuxna äro f. bottenfiskar
och gräva gärna ned sig i sanden. De
flesta leva i havet. Många äro matnyttiga.
— Flundresläktet (Pleurone’ctes)
skiljes från helgeflundror och andra
därigenom, att käkar och tänder äro mycket
mera utbildade på undre sidan. Hit höra
Sandflundran (P. lima’nda), som
förekommer i s. Östersjön samt vid sv.
västkusten, Rödspottan (P.
plate’s-sa) med samma utbredning samt
Rödtungan (P. cynoglo’ssa), som endast
förekommer vid västkusten. Den
sistnämnda är den största och viktigaste. Den
saluföres ofta under namn av Sjötunga,
vilket emellertid är oriktigt. Till samma
familj höra bl. a. Helgeflundra
P i g g v a r och S 1 ä t v a r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
