Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1749
Elektrostati’k—EIementä’r.
1750
(blad-) elektrometer, Instrumentet
kan äv. anv. till att påvisa luftens
elektriska ledningsförmåga, ty genom
denna minskas småningom de laddade bladens
utslag. Härigenom kan det även tjäna till
att påvisa närvaron av radioaktiva strålar,
ty dessa göra luften elektriskt ledande.
ElektrostatFk (elektricitet och grek.
stat o’ s = stående). Läran om
elektriciteten i vila, d. v. s. om elektriska laddningar
och deras inverkan på varandra. Jfr A
t-traktion, R e p u 1 s i o n!
Ele’ktrostål. Olika stålsorter för
specialändamål, framställda i elektriska ugnar,
varigenom sammansättningen kan särskilt
noggrant regleras. Jfr
Ferrolege-ringar!
Elektrotekni’k. Elektricitetens
användning inom tekniken. E. indelas i
starkströms- och svagströmsteknik.
Elektroterapi’ (elektricitet och grek,
te-rape’ia = behandling). Elektricitetens
användning vid behandling av sjukdomar.
Såväl galvanisk som framförallt faradisk
elektricitet (växelström) användes.
Huvudanvändningsområdet för e. är
nervsystemets och muskulaturens sjukdomar.
Verkan av de högfrekventa d’A r s o n v a
1-och teslaströmmarna, som
användas vid diverse sjukdomstillstånd, är
mycket omtvistad. Synnerligen stor
användning speciellt vid reumatiska sjukdomar
har den elektriska värmebehandlingen,
diaterm i. Inom kirurgien användes den
elektriska strömmens värmeeffekt vid
operationer i form av galvanokaustik
och diatermi (diatermignista).
Elektrotypi’ (elektricitet och typ).
Gal-vanostegiska förfaranden, använda inom
boktryckeri- och klichéringskonst. Jfr
Galvanoteknik!
Eleme’nt (lat. eleme’ntum =
grundämne). Bet. grundbeståndsdel, urämne; de
enklare el. smärre beståndsdelar varav en
mera invecklad el. större enhet är
sammansatt. — 1. Se Grundämne! 2. Se
Galvaniskt element! 3. Se
Vär
meelement! 4. Inom astronomien bet.
för de storheter, som behövas för beräkning
av en himlakropps bana.
Elementa’ranalys. Kvantitativ analys av
organiska ämnen, varigenom de i dem
ingående elementens proportioner
bestämmas. E. sker genom förbränning och
uppmätning av de bildade produkterna
(koldioxid, vatten, kvävgas). Innehåller ämnet
syre, blir procentsumman av kol, väte och
kväve mindre än 100, och resten är i
allmänhet syre. Finnas även andra element i
det ifrågavarande ämnet, t. ex. svavel, så
måste de bestämmas gm särskilda försök.
Elementarandar. I medeltidens folktro
personifikationer av de fyra elementen:
g n o’m e r (jordandar), s a 1 a m a’n drar
(eldandar), s y’l f e r (luftandar) och u
n-d i’n e r (vattenandar).
Elementarkvantum (element och lat.
qua’ntum = hur mycket). Den minsta mängd
energi, som en svängande kropp enl.
kvantteorien är i stånd att avgiva
eller upptaga. E. kan sägas vara energiens
minsta beståndsdel, liksom elektronmassan
är materiens, men i motsats mot den
senare har e. icke ett enda, oföränderligt
värde, utan är beroende av
svängningsta-let. Jfr Kvantteorien!
Elementarladdning. Den elektriska
laddning, som uppbäres av en elektron.
Enligt nyaste mätningar (av
nobelpristagaren Millikan) är e. = 4,774X1O-10
elektro-statiska enheter (= 0,00000300004774).
Elementarläroverk. Namn på våra
allmänna läroverk mellan
läroverksreformer-na 1849 och 1904.
Elementarmagneter. De små magneter,
troligen best, av en enda molekyl, varav
en magnet anses vara sammansatt. E.
antagas förekomma även i omagnetiserat
järn, men oordnade el. liggande i slutna
kroklinjer, så att de upphäva varandras
verkan. Magnetiseringen består då i att
alla e. ordna sig, så att de samverka. Se
Elektromagnetism!
Elementä’r (element, se d. o.!). Hörande
till de första grunderna av något, enkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
