Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Du Barry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1601
Dubbelspat—Duc.
1602
Dubbelspat. Genomskinlig kalkspat i väl
utbildade kristaller, som därför tydligt visa
dubbelbrytning.
Dubbelstjärnor. Två stjärnor, som endast
vid stark förstoring 1. medels fotometriska
el. spektrografiska metoder kunna
urskiljas var för sig. D. äro mycket vanliga bl.
stjärnorna, så att åtminstone var tredje
stjärna är dubbel.
Dubbeltunga. Bet. ett slags spelsätt
särsk. å flöjt och trumpet, varigenom en
hastig tonrepetering el. en snabb
staccato-passage kan utföras, och består däri, att
vissa konsonanter ss. t och k i hastig
växling inblåsas vid tongivningen.
Dubbelvävnad. Tyg vävt med två
uppsättningar varptrådar (t. ex. piké och
mattor).
Dubbla blommor 1. fyllda blommor.
Blommor där kalkbladens el. kronbladens
antal ökas, så att de mer el. mindre fylla
hela blomman. Hos Compositce menas med
d. b. blomkorgar med endast kantblommor.
Dubble (fransk, double = dubbel). 1.
Fällande av två djur med två skott i
omedelbar följd ur en dubbelbössa. 2. I
biljardspel träff av en boll med egen boll, sedan
denna senare studsat mot vallen. — D u
b-b 1 e’r a, fördubbla el. träffa två ggr i
ovanstående betydelser; runda en udde; å gamla
örlogsfartyg bemanna kanonerna på båda
fartygssidorna.
Du Bellay [dybälä’], Joachim, f. 1525,
d. 1560. Fransk skald, jämte Ronsard
Plejadens främste diktare. Han utgav en
programskrift om det franska litterära
språket Défense et illustration de la langue
frangaise (1549).
Du’bier (lat. du’bium = tvivel). Bet.
tvekan, tvivelsmål. — D u b i ö’s, tvivelaktig.
Duble’tt (fransk, doublet). 1. I
allmänhet ngt som förekommer i två lika
exemplar; ett andra motstycke. 2. Vara, som
säljes parvis. 3. Ädelsten, sammansatt av
två ihopkittade stycken.
Dublin [da’bblin]. 1. Grevsk. i ö. delen av
Irländska fristaten. 2. Irländska fristatens
huvudstad, belägen i D. 1 vid Irländska
sjön, fristatens förnämsta handels- och
hamnstad med stor export av
jordbruksprodukter till England. D. har två
universitet och flera andra högre läroanstalter
samt en mängd praktbyggnader. D. var
under vikingatiden en norsk-dansk koloni,
som på 1100-talet erövrades av
engelsmännen. 419 000 inv. (1926).
Du’bno. Befäst stad i s. ö. Polen, under
världskriget skådeplats för häftiga strider.
Omkr. 10 000 inv.
Dubois [dyboa’]. I. Gui 11 aum e D., f.
1656, d. 1723. Fransk kardinal och
statsman. Hans betydelse ligger däri, att han
genom en skicklig utrikespolitik räddat
sitt land ur dess vanskliga läge vid
Ludvig XIV:s död. Han var den ledande
under Filip av Orléans’ regentskap. II. Paul
D., f. 1829, d. 1905. Fransk målare och
bildhuggare, influerad av den it.
ungrenässansens konst. Hans mest bekanta verk är
ryttarstatyn av Jeanne d’Arc i Reims.
1
Du Bois-Reymond [dyboa’-rämå’n],
Emil Heinrich, f. 1818, d. 1896. Tysk
läkare, naturforskare och filosof. Han var
bl. a. den förste, som planmässigt
undersökte de elektriska fenomenen i
djurkroppen; mest känd torde han vara för sin
framställning av naturvetenskapens
arbetsuppgifter och innebörd. Led. av
Vet. ak.
Dubro’vnik. Serbiskt namn på R
a-g u s a.
Dubuque [dubju’k]. Fabriksstad i mell.
U. S. A. (lowa). 42 000 inv. (1930).
Duc [dyk] (fransk, av lat. dux). Bet.
hertig. — Duc d’A 1 b e [dykda’lb] el.
d y k d a’l b, förtöjningsanordning best, av
sammanfogade pålar, neddrivna i
sjöbottnen. Namnet härstammar fr. uppfinnaren,
hertigen av Alba. — Duchess [da’tjis]
(eng.) 1. Duchesse [dysje’ss] (fransk.)
1. duchessa [dukä’ssa] (it.). Bet.
hertiginna. Jfr Duke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
