Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1597
Dräll—Duali’sm.
1598
280, tackan och geten 150, suggan 115,
tiken 63, kattan 56, kaninen 30, allt räknat
i dygn.
Dräll (fornt, drilich = trefaldig). Urspr.
3-, numera ofta 4- el. 5-skaftad
linnevävnad, vanl. nyttjad till handdukar o. d.
Dräne’ra (eng. drain). Bet. egentl. göra
torr, filtrera. 1. Inom jordbruket täckdika,
avdika. 2. Inom medicinen inlägga rör i
ett sår för att skaffa avlopp för var m. m.
— D r än e’r ing, dikning.
Drängsered. Socken i Hallands län
(Är-stads härad). 989 inv. (1931).
Drätsel (eng. treasure, fornt, dreso av
lat. thesa’urus). Bet. egentl. förråd, skatt,
skattkammare. I äldre tider ung. statens
finansväsen, statsverket, numera
benämning på kommunernas (städernas)
finansförvaltning. — Drätselkammare, i
alla sv. städer utom Stockholm den
myndighet, som förvaltar stadens finanser i
allm. — Drätselnämnd, i Stockholm
organ för stadens penningförvaltning.
Drätt (dialektord för riksspråkets dräkt;
egentl. = dragande). 1. Väggbonad varmed
stugväggarna pryddes vid helgerna,
särskilt vanlig i s. Sverige. D. är i regel en
vit linnevävnad med färgat mönster i
opp-hämta el. dukagång. 2. Dragstång, skaklar.
Dröbak. Stad och badort i s. Norge
(Akershus fylke) vid Oslo-fjorden. 2166
inv. (1931).
Drög (av samma stam som draga). En
grövre arbetskälke.
Dröglapp. Hos nötkreatur ett under
hakan och bröstet hängande hudveck.
Dröm tydning. Se Psykoanalys!
Drönare. Se Bin!
Dröppel (tysk, dröppeln = droppa). Se
G o n o r r é I
D. S. 1. Förk. för De Svenske. 2.
Förk. för De’tur, signe’tur (lat.), d. v. s.
»utlämnas och påskrives» (formel å
läkar-recept). — D. s., förk. för Dal segno.
Dsersji’nskij, Feliks Edmund
o
v i t j, f. 1877, d. 1926. Rysk revolutionär,
framstående medlem av bolsjevikpartiet.
Med stor hänsynslöshet bekämpade han
under bolsjevikväldet alla
kontrarevolutionära försök och organiserade till detta
syftemål den s. k. t j ekan. 1919 blev
han folkkommissarie för inrikesärenden
och 1921 för kommunikationsväsendet,
1924 ordf, i högsta ekonomiska rådet. Även
den »politiska rikspolisen», GPU, som
avlöste den gamla tjekan, hade från början
D. som organisatör och chef. Som ledare
för de fruktade tjekaorganisationerna var
D. en tid Sovjetunionens verklige
diktator.
D-sträng. Den tredje strängen på
violinen, den andra på altviolinen, violoncellen
och kontrabasen, uppifrån räknat. —
Folklig benämning på violinens d-s. är t e n o’r.
Dsungari’et. Ett historiskt-etnografiskt
namn på den del av Central-Asien, som
bebos av den mongoliska stammen
dsunga-rer, ett stäpp- och ökenområde fr.
Altai-bergen i n. till Tian-sjan-bergen i s. samt
fr. Balkasj-sjön i v. till öknen Gobi i ö.,
delvis på ryskt, men till större delen på
kinesiskt område. D. utgör ett viktigt
ge-nomgångsområde mellan Central-Asiens
och Väst-Asiens stäppländer och har städse
varit utfallsporten för Central-Asiens
er-övrarfolk.
Dt. Förk. för d e c i t o n.
Dua’lis (lat. duo = två).
Språkvetenskaplig beteckning för tvåtal, vilket liksom
singularis och pluralis hade sin särskilda
böjningsform (i t. ex. grek.). D. förekom
beträffande pronomen även i de nordiska
språken i deras äldre skede (t. ex. fornsv.
vit = vi två).
DualFsm (lat. duo = två). En filosofisk
och religiös åskådning, som i sin
världsförklaring antager två ursprungliga,
självständiga och av varandra oberoende
principer, t. ex. ande och materia, själ och
kropp, gott och ont. Som ex. på metafysisk
d. må nämnas Cartesius’ filosofi och som
ex. på moralisk d. parsismen och
kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
