Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Bäring—Barkaro’1.
560
Bäring [bä’ring], M au r ice, f. 1874.
Eng. diplomat, journalist och förf. B. är
intim kännare av Ostasien,
Balkanländer-na och främst Ryssland. Bl. hans arbeten
märkas: Dead letters (1910); sv. övers.
Obrutna brev (1915) samt Huvuddragen av
ryska litteraturens historia.
Bäring Brothers & Co [bä’ring bra’thos
aend ka’mponi]. Ett av de mest kända
bankirhusen i London.
Barito 1. B a n j e r. Den största floden
på Holl. Borneo, med källor i
Mullerbergen och mynning i Javasjön. Längd: omkr.
800 km.
Ba’rium, (grek. bary’s = tung, på grund
av föreningarnas höga spec. vikt). Kem.
teck. Ba. Tvåvärdig metall, tillhörande den
alkaliska jordmetallgruppen. Atomnummer
56, atomvikt 137,4, specifik vikt 3,75. B.
förekommer i naturen blott i salter,
särskilt i mineralet tungspat, som består
av bariumsulfat, (Ba S O4), ett av de
olösligaste salter som finnas och vars bildning
vid sammanblandning av en barium- och
en sulfathaltig lösning därför inom
analysen användes för påvisande av såväl
barium- som sulfatjoner. Sulfatet användes
även som färg (barytvitt). — Kloriden och
nitratet äro lösliga i vatten. — Den
reguljära oxiden (BaO) är vit till färgen och
kallas b a r y t; genom upphettning i luft
eller syrgas erhålles av densamma
barium-superoxid (BaOs), som vid sönderdelning
med syror ger vätesuperoxid och därför
användes för framställn. av denna förening.
Bark. Den mellan överhuden och
centralcylindern liggande vävnaden i
kärlväxternas stammar och rötter. Man skiljer
mellan primär och sekundär bark.
Den primära barken förekommer egentl.
endast i unga årsskott, respektive unga
rötter. Sedermera anlägges en tillväxtzon (ett
kambium) i och mellan kärlsträngarna.
Kambiet avskiljer celler dels inåt, dels
utåt. Allt, som ligger utanför kambiet, är
bark i vidsträckt bemärkelse; den del
härav, som alstras av kambiet, är den
sekundära barken. Genom kambiets
verksamhet tillväxer stammen i tjocklek;
härige
nom brister slutligen överhuden och i
primära barken anlägges ett s. k. k o r k k a
m-b i u m. Utåt avskiljer detta korkceller,
inåt nya barkelement. Vanligen slutar det
snart sin verksamhet och ersättes av ett
nytt, djupare liggande. På så sätt uppstår
den tjocka barken hos våra trädartade
växter. Jfr Stam!
Bark 1. barkskepp (mlat. ba’rca =
båt). 1. Liten segelbåt med två master,
som fördes å äldre tiders örlogsfartyg. 2.
BARKSKEPP. Fotografi.
Ett tremastat fartyg, vars aktersta mast
(mesanmasten) saknar rår. 3. Ett
fyrmas-tat fartyg (»fyrmastbark») utan rår på
mesanmasten.
Barka. 1. Ett högland i n. Afrika mellan
Stora Syrten-viken och Egypten i den it.
kolonien Libia (Libyen). B. var forntidens
Kyrenaika. 2. Se Bengasi!
Barkaro’1 (it. barcaro’le av barca =
båt). Bet. urspr. en venetiansk
gondolförares sång. B. förekommer ofta i operor men
även som självständigt musikstycke.
Allmänt känd är barkarolen ur H o f f m an s
äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
