Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6927
V inda—V indru vs vecklare.
6928
ekvatorn för att ersätta den
uppåtstigande luften inom heta bältet, samt m o
n-s u n e r n a. Motsv. vindar, men växlande
för varje dygn, uppträda särskilt under
varma sommardagar i de flesta kusttrakter,
varvid v. på morgonen blåser från land,
landbris, på kvällen och natten mot
land, sjöbris. I övrigt uppträda v.
i samband med barometerminima
(»ovä-derscentra») och blåsa då mot dessa med
en avvikning (på n. halvklotet) åt höger
(jfr Barometerstånd!).
Utpräglade barometerminima med mycket liten
radie kallas orkaner, eykloner
el. tyfoner, ännu mindre
skydrag el. tromber.
Fallvindar nedstörta från branta fjällväggar
mot havet och utsättas då i vissa fall för
adiabatisk upphettning (jfr F ö h n!).
Vinda. Sv. namn på ConvoGvulus-arter.
A. WINDAUS.
Fotografi.
Wi’ndau. 1. (lett. Venta). Flod i v.
Lettland, med utlopp i Östersjön. Längd:
337 km. 2. (lett. Ventspils). Stad vid
mynningen av W. 1, hamnstad med växande
transitotrafik på Ryssland samt badort.
17 000 inv. (1930).
Wi’ndaus, Adolph, f. 1875. Tysk
kemist, professor i Göttingen. W. är den
förste, som lyckats bestämma ett vitamins
kemiska sammansättning. Han har
nämligen renframställt
det i fiskleverolja
förekommande,
tillväxtbefordrande
och antirakitiska
D-vitaminet och
visat, att det är
identiskt med ett ämne,
som är nära
besläktat med
kolester i’n och
kallats e r g o s t e
r i’n. Detta
»aktiveras» av ljus el.
ultravioletta strålar och erhåller då sina
karakteristiska vitaminegenskaper. Det
kan nu framställas i så gott som ren form.
För denna viktiga upptäckt erhöll V. 1928
års Nobelpris i kemi.
Vindblommor. Se Blomma!
230 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
Vindbrygga. Bro, som kan hissas upp
med ett vindspel, vanl. lagd över
medeltida slotts- och fästningsgravar.
Vindböjtel (tysk. Wind — vind, blåst och
Beutel = pung, pösigt klädveck). Bet.
opålitlig person, skrävlare; även ett slags
uppblåsta bakelser.
Wi’ndelband [-bant], W i 1 h e 1 m, f. 1848,
d. 1915. Tysk filosof, professor bl. a. i
Heidelberg, en framstående kännare av
filosofiens historia. Han har även utformat en
riktning inom nykantianismen,
enl. vilken värdet är yttersta norm även
för tänkandet.
Vindeln. Municipalsamhälle i
Västerbottens län (Degerfors socken). 857 inv.
(1932).
Vindelälven. Flod i Lappland och
Västerbotten, med källor i Pite lappmark nära
norska gränsen och utlopp i Ume älv strax
ö. om Vännäs kyrka. Längd: omkr. 450
km. I n. Lycksele lappmark bildar V. den
långsmala sjön Sto r-V i n d e 1 n. Den
disponibla medelvattenseffekten (fr.
Stor-Vindeln) utgör 399 000 hkr., varav endast
200 utbyggda. Bl. de större forsarna
märkas Trollforsarna (nära 7 000 hkr.).
Windermere [oi’ndomiø]. Sjö i n. v.
England med ung. Vii av Siljans storlek.
Vindhyabergen. Bergskedja i mell. Britt.
Indien, brant stupande mot floden
Nar-bada med toppar upp till 1 500 m. V. äro
rika på sandsten, mangan och asbest.
Vindice’ra (lat. vindica’re). Bet. göra
anspråk på, taga i besittning.
Vindikationsrätt (av vindicera). Rätt
till återvinning av egendom, som råkat
tillfalla annan än rätt ägare.
Vindruva. Se Vitis!
Vindruvsvecklare (Grapholi’tha
botra’-na). En art Vecklarfjärilar vars
ljusgula framvingar ha brett violett
tvärband. Larverna äro köttröda med svart
huvud och göra stor skada på blomknoppar
och kart av vindruvor, särskilt i mellersta
Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
