Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tirlemont ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6429
Tita’ner—Ti’zian.
6430
Tita’ner. Forngrek. benämning på en
jättesläkt, som besegrades av Olympens
gudar och nedstörtades till underjorden.
Jfr Giganter!
Titania. Se Obe ron!
Titanic [tajtae’nnick]. Eng. jätteångare
för passageraretrafik, tillhörande Vita
Stjärnlinjen och färdig 1912. Den
sammanstötte på sin första resa med ett
isberg och sjönk, varvid över 1 500 personer
omkommo.
Titanjärn. Mineral, best, av järnoxidul
och titandioxid, som förekommer på flera
ställen i Sverige (t. ex. i Taberg).
Titanvitt. Beteckn. för ren titandioxid,
använd som målarfärg.
Titel (lat. ti’tulus). Bet. överskrift (t. ex.
på en bok), hedersnamn, värdighet. — T
i-t u 1 a t u’r, en persons alla titlar. — T
i-t u 1 e’r a, benämna med titel. — T i t
u-1 ä’r, blott till namnet.
Titica’ca. Sjö i v. Syd-Amerika, belägen
på gränsen mellan Bolivia och Peru 3 812
m. ö. h., med 6 900 kvkm ngt mer än tre
ggr så stor som Vättern. På T:s största
ö finnas storslagna ruiner av tempel och
palats fr. Perus forntid.
Titius-Bodes lag. Se Bodes lag!
Titre’ring (fransk, titre = halt, finhet).
Kvantitativ bestämning av en lösnings
koncentration el. ett ämnes mängd genom
småningom försiggående tillsättning från
ett graderat rör (b y r e 11) av en annan
lösning med känd koncentration, tills en
indikator anger, att jämvikt
uppnåtts.
Ti’tta, Ru f f o, f. 1877. It. operasångare
(baryton), vilken vunnit anseende som en
av samtidens främste sångare i såväl nya
som gamla världen.
Titto’ni, T o m m a s o, f. 1856, d. 1931.
It. statsman, konseljpresident 1905—06,
utrikesminister 1906—10, ambassadör i Paris
1910—16.
TPtulus (lat.). Bet. titel; person.
T-Ti-t u 1 ä’r, till titeln (ej till sysslan); även
sammansättningsled, t. ex.
titulärprofessor.
Ti’tus. Medhjälpare och följeslagare till
Paulus, verksam och död på Kreta.
Ti’tus, Flavius Vespasianus.
Rom. kejsare (79—81). Före sin
tronbestig-ning var T. verksam som fältherre, bl. a.
vid judarnas underkuvande och
Jerusalems erövring år 70, då Salomos tempel
förstördes. Till minne av denna seger
upprestes Titusbågen i Rom, ett av stadens
förnämsta triumfminnesmärken. Under sin
korta regering gjorde sig T. älskad genom
mildhet och rättrådighet men visade ock
en till slöseri gränsande frikostighet.
Titusbågen. Se Titus,
Triumfbåge!
Ti’unda. Tingslag i Uppsala län.
Ti’undaland. Ett av de s. k. folkland,
vari landskapet Uppland var delat under
forntiden, motsv. ung. mell. Uppland och
Gästrikland. Namnet syftar på områdets
indelning i tio hundaren. Jfr F o 1 k 1 a
n-d e n!
Tived. Socken i Skaraborgs län (Vadsbo
härad). 953 inv. (1932).
Tiveden. Bet. »Tyrs skog» el. »Gudarnas
skog». Skogig bergstrakt på gränsen
mellan Närke och Västergötland, med höjder
upp till 240 m samt vidsträckta kärr- och
mossmarker. Ännu under medeltiden var
T. en så gott som fullständig obygd.
Ti’voli. 1. Stad i mell. Italien (prov.
Roma), med kaskadliknande, numera
industriellt utnyttjade vattenfall och
ståtliga lämningar fr. romartiden, bl. a. ett
Vestatempel. I T. ligger Villa d’E s te,
med ett 1549 byggt slott och en av
världens mest berömda parker. 2. Benämning
på nöjesplatser för en bred publik (ex.
Gröna Lunds T., Stockholm).
TPzian egentl. Tiziano Vecelli, f.
troligen 1477, d. 1576. It. målare,
vene-tianska skolans huvudman. T. var elev av
Giovanni Bellini, och hans första arbeten
röja intryck från medlärjungen Giorgiones
konst. Hans verk omfatta porträtt samt
religiösa och mytologiska scener och
utmärkas av dramatisk komposition och en
praktfullt glödande kolorit. 1518 fullbor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
