Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegrafkompani ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6353
Telepati’—Televisio’n.
6354
sofiska åsikten, att det i världsförloppet
gives ändamålsorsaker, d. v. s. de
verkande krafterna bestämmas icke av rent
mekaniska orsaker utan även av vissa
ändamål, i vars tjänst de äro verksamma. Ett
dylikt betraktelsesätt har framträtt såväl
inom teologi och filosofi som inom
naturvetenskapen (t. ex. v i t a 1 i s m e n). —
T e 1 e o 1 o’g i s k, hänförande sig till t.
Telepati’ (grek, te’le — fjärran och
pa’-tos = själstillstånd), överförande på ett
ännu icke förklarat sätt av tankar och
känslor fr. den ena människan till den
andra, ofta på betydande avstånd.
Teiesko’p el. r e f r a’k tor (grek. te’le
= på långt håll och skope’in = se).
Astronomiskt instrument, som antingen är en
el. flera astronomiska kikare el. en
reflektor (se Spegelteleskop!). —
Te-le s k o’p i s k, endast iakttagbar i
teleskop.
Teleutosporer. Se Rostsvampar!
Televisio’n (grek. te’le = fjärran och lat.
vide’re = se). Bet. fjärrseende. Ar 1884
uttog tysken Paul Nipkow patent på en
apparat för överföring av rörliga bilder
(»det elektriska teleskopet»), vilket är det
älsta televisionspatent, som existerar.
Ungefär samtidigt konstruerade tjecken Jan
van Szczepanik ett »telektroskop», och
därefter ha talrika bildöverföringsanordningar
sett dagens ljus. Andra pionjärer äro
ryssen Boris Rosing, nordamer. Carey, fransm.
Seleeq och Belin, portug. Paiva, it. Perosino
och ungraren Mihäly. För 20 ä 30 år sedan
saknade man emellertid de elektriska
förstärkarna, och därför kunde det ej bli fråga
om goda resultat. Först sedan nordamer. de
Forest uppfunnit elektronröret blev det
möjligt att konstruera verkligt användbara
televisionsapparater. Den första
demonstrerades offentligt år 1928 i Berlin av Denes
von Mihäly. Den var ännu ganska primitiv
och kunde endast användas för överföring
av silhuetter. Men därefter har
utvecklingen gått snabbt framåt, och numera kunna
både ljusskarpa och detaljrika bilder
transmitteras på trådlös väg.
Att på en gång överföra en hel bild är
icke möjligt. Härför skulle åtgå flera tusen
ledningstrådar, och pr radio är en dylik
transmission överhuvud taget icke tänkbar.
Man måste först dela upp bilden i ett
mycket stort antal punkter, omvandla
ljuspunkternas ljusvärden i ekvivalenta
strömstötar och sedan sända ut alla
strömimpulserna under loppet av V12 sekund. För att
bilden skall bli »levande» måste nämligen
minst 12 rörelsefaser överföras i sekunden,
bkall denna transmission ske på trådlös
väg, så moduleras sändaren med
bildström-men på samma sätt som vid akustisk
rundradio (se Radio!).
För omvandling av ljuset i elektriska
strömmar anvandas fotoceller, vilka
innehalla en katod, som vid belysning
avger elektroner. De för television avsedda
fotocellerna formå utan trögheo följa
im-pulsvariationer med en frekvens upp till
300 000 hertz (antal svängningar i sek.).
Uppdelningen och sammansättningen av
bilderna sker med tillhjälp av en
»analysa-tor». Härtill kan man t. ex. använda en s. k.
Hiplcowskiva, vilken består av en plan
metallplatta, försedd med ett antal
spiralfor-migt anordnade hål. Nipkowskivan placeras
mellan föremålet och en stark lampa och
vid skivans rotation belyses föremålet av
ett antal parallella ljuslinjer. Genom en
fotocell omvandlas det reflekterade ljuset
sedan successivt i strömvariationer, och med
de förstärkta strömmarna moduleras
slutligen sändaren.
På mottagaresidan likriktas de
högfre-kventa svängningarna på vanligt sätt i en
radiomottagare, varefter de förstärkta
bildimpulserna ledas till ett ljusrelä. Detta relä
utgöres av en glimlampa, vars katod kan
fås att lysa med en intensitet, som i varje
ögonblick motsvarar belysningen av
fotocellen. Under förutsättning att man för
bildens sammansättning använder en
Nip-kowskiva, som roterar synkront med
sän-darskivan, så återger lampans katod en
bild, som motsvarar originalet.
Kravet på bildskärpa och ljusstyrka
tillgodoses betydligt bättre genom det
Weiller-ska spegelhjulet, vilket utgöres av ett
antal plana silverspeglar, som äro monterade
på en trumma. Mot dessa speglar
reflekteras ljuset från en stark lampa. Emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
