Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenåldern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5983
Stenåsa—Sterculia’ce®.
5984
och all förhistorisk konst överhuvud i den
berömda Altamiragrottan i n.
Spanien. Madeleineperioden bildar
övergång från paleolitisk till enmesolitisk
tid, (»mellersta s.»), till vilken dock
jämförelsevis få fornfynd säkert kunnat
hänföras. Under denna mesolitiska tid
invandrade möjligen de första inbyggarna i
Skandinavien, men med säkerhet spåras
människor här först i neolitisk tid. Den
neoli-tiska tiden var i olika länder av mycket
olika långvarighet: Grekland och Egypten
ha redan omkr. 3 000 f. Kr. höjt sig över
stenålderskulturens nivå, medan
Skandinavien först omkr. 1 800 f. Kr. gjorde
bekantskap med metallerna. I Norden indelas s.
vanligen i en äldre (de oslipade
flintredskapens) och en yngre (de slipade
flintredskapens) tid. Den äldre s., som
beräknas ha varat från Aneylustiden till
Lito-rinatidens slut (se Ancylussjön och
Litorinahavet!) el. omkr. 13
000—-4 000 f. Kr., kännetecknas av
Maglemose-och Kjökkenmöddingkulturerna (se
Mag-1 e m o s e och Kjökkenmödding!),
vilkas bärare voro en jägar- och
fiskarbefolkning, som småningom trängde norrut
och bosatte sig åtminstone i kusttrakterna
av Syd-Sverige. Denna äldre
stenålderskul-tur var i stort sett gemensam för hela
Europa; först med yngre s. börja de
sydligare folken få ett avgjort försprång i
utvecklingen, varefter deras framsteg
småningom förmedlas norrut. Yngre s., som i
Norden varar omkr. 4 000—omkr. 1800 f.
Kr., delas av Oscar Montelius i fyra
perioder: trindyxetiden, döstiden,
gånggriftsti-den och hällekisttiden, skilda genom
säregna yxformer och gravskick m. m. Denna
yngre stenålderskultur är någorlunda
ens-artad inom ett område, bestående av
Skandinavien, Nord-Tyskland och
Väst-Ryss-land. Dess bärare är en jordbruks- och
bo-skapsskötselidkande, bofast befolkning,
varom påträffade rester av korn samt
skelett av våra vanliga boskapsdjur vittna. Fr.
den yngre s:s två sista perioder härröra
de första i Norden funna metallföremålen,
kopparyxor av en form, som visar, att de
representera övergångstiden till
bronsåldern, vilken i Norden kan beräknas ha in-
G. STEPHENSON
trätt omkr. 1800 f. Kr. Litt.: N. Åberg:
Studier över den yngre stenåldern i
Norden och Västeuropa (1912). Ernst Klein:
Stenåldersliv (1920). O. Rydbeck:
Stenålderhavets nivåförändringar och Nordens
älsta bebyggelse (1928).
Stenåsa. Socken i Kalmar län
(Möckle-by härad). 523 inv. (1932).
Step [stepp] (eng.). Bet. steg. Populär
benämning å de båda danserna o n e-s t e p
(ett steg) och t w o-s t e p (två steg). —
S t e p p a, populär benämning dels på
själva utförandet av de båda danserna, dels
på dans med klapprande skosulor mot
golvet.
Stepankert. Se S j u s j a!
Stephens [stivns], George, f. 1813, d.
1895. Kulturhistorisk forskare av eng. börd
men verksam i Sverige och Danmark. Han
är känd som utg. av folksagor och
folkdikter men särsk. som runtolkare. Hans
runteorier ha emellertid av mera kritiska
forskare i stort sett bevisats vara
ohållbara.
Stephenson [sti’vnson], George, f.
1781, d. 1848. Eng. uppfinnare,
konstruktör av det första användbara lokomotivet
och de första
järnvägarna (Stockton—
Darlington, färdig
1825, och Liverpool
—Manchester,
färdig 1830). Han
biträddes härvid av
sin son Robert, f.
1803, d. 1859, även
känd som
framstående brokonstruktör.
Stepney [ste’ppni]. Stadsdel i n. ö.
London.
Sterbhus. Se Stärbhus!
Sterculia’ceae. Tropisk växtfamilj (ordn.
Malva’les), kännetecknad bl. a. av
tvårum-miga ståndarknappar och femtaliga
blommor. De viktigaste släktena äro Theobro’ma
och Co’la.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
